dem avancerade till titeln , skandal!, tilldrog sig, som bekant, i folkethingets korridor. Den ärade medlemmen — såsom det heter i riksdagens officiella terminologi — för Mrö, hr prokurator Steenstrup, hade genom sitt uppträdande i debatten om en inkomst-skattlag ådragit sig en väljörtjent ,,snäsa, som tilldelades honom af thingets förste finansman, förre finansministern Fenger, i det denne försäkrade honom, att ,den ärade medlemmen alls icke förstod sig på hvad han talade om. Då Steenstrup syntes icke vilja fullt åtnöja sig med denna dom och beredde sig att protestera, fann Fenger sig förpligtad alt ännu en gång upprepa sitt yttrande, hvilket han än vidare bekräftade genom att försäkra ,,den ärade medlemmen om, vatt det verkligen förhölle sig så. Dessa yttranden stodo naturligtvis dagen derpå att läsa i Riksdagstidningen; men hvad hr Steenstrup ansåg värre var, att do tillika stodo att läsa i ,de båda stora hufvudstadstidningarne Dagbladet och ,Fiedrelandet, medan ingen af deras kolleger funnit sig föranlåten att återgifva dem. I ingets nästa möte uttalade han sin harm ver, och det lyckades honom att uppkrufva sig till en sådan höjd af vrede och ka, att han, vändande sig mot referentläktaren, utslungade en beskyllning mot ,,de stora hufvudstadstidningarnes referenter om, att de lemnade ,,afsigtligt förvrängdareserater. — Bille, ,,Dagt som är medlem af thinget, protesterade soublickligen mot denna beskyllnir uppnådde d a al Steenstrup, att han räknade ,D dets referent bland dem, som på så sä presterade vrängda referater. Utom denn kunde, enligt hvad som ofvan nämnts, endast ,,Fedrelandets referent vara menad, och de båda herrarne blefvo derför hastigt ense om att gemensamt stilla Steenstrup till ansvar för hans yttranden. Man kän ner det uppträde, som nu följde: i korridoren utanför folkethingssalen utmanade Fredrelandets referent, hr A. Damkier, prokurator Steenstrup, och då denne icke ville antaga utmaningen, tog hettan till den grad öfverhand hos ,, Dagbladets referent, hr V. Topsöe, att han applicerade en utmaning af mera handgripligt slag på hr Steenstrups öron. De tillstädesvarande tjenstemännen gingo ögonblickligen emellan, saken anmäldes hos ordföranden, och de begge referenterna blefvo genast bortvisade, men thingets förhandlingar fortsattes dock utan afbrott, ehuru det passerade naturligtvis utöfvade sitt inflytande både på talarnes föredrag och åhörarnes 1