Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1870, sida 1

— ——77— —— — ——— — Hvar är höfvidsmannen för vakten? — ropade han, och till en inträdande kertilsven sade ban att genast tillkalla höfvidsmannen. En kort stund derefter inträdde denne och bekräftade till alla delar, hvad herr Jöns hade berättat. Marsken blef både hvit och röd, och han grep hårdt om svärdfästet. — Kommen med, frände — utbrast han slutligen, och tonen i hans röst var bedjande — kommen med, så skolen I se de brottslige svennerne föras till välförtjent straff. Och dermed skyndade han ut, följd af herr Jöns och höfvidsmannen. Nu kommo de till riddarloftet och dörren till gången, der svennerne stodo, tysta och allvarsamma som mörka träbilder. Utom sig af vrede tilltalade marsken dem, men då den äldste bland dem trädde fram och gjorde min af att vilja svara, vände sig marsken till höfvidsmannen och sade: — Sätten mig hit nya svenner ... dessa skola i tornet besinna sitt brott och lida sitt straff. Höfvidsmannen försvann, men marsken stannade qvar med herr Jöns, hvilken han bad gå med goda ord till drotsen och blidka honom samt bedja honom icke vända sig i vrede från sin frändes bord och så förbittra hans lycka på denna dag. Medan han ännu talade, kom höfvidsmannen tillbaka, och vaktombytet skedde i de båda herrarnes närvaro. Hela uppträdet slutade dermed, att herr Jöns så godt som måste lugna sin uppretade srånde, och han skildes ifrån honom med det löfte, att följande dagen allt skulle vara glömdt, och herr Krister infinna sig och deltaga i bröllopsglädjen, som om ingenting hade händt. Dermed skildes de åt. Marsken gick åter in till sina gäster, och herr Jöns Bengtsson försvann i fackelskenet utför vindeltrappan, som ledde ned till borggården. Med samma tysta betänksamma steg gick den mörke mannen här utefter slottsmuren för att komma till borgporten. Utanför