Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1870, sida 1

I morgon ären I den, som gifver förläningar och tager, och vår stolte frände skall tigga eder om sitt lif och derför tillgitva eder allt. Riddar Carl Ormssons sköna dotter har varit oss den bästa bundsförvandt vi kunnat önska, hon har alldeles förvridit hufvudet på herr Carl... I hafven nu allt redo till morgondagens rådplägning? Drotsen nickade och såg mäkta belåten ut. — Dock synes mig all försigtighet vara af nöden — fortfor herr Jöns — marsken har många vänner, och ännu flera har han vunnit under dessa dagar . .. Jag är till och med färdig att tvisla om en och annan af de tolf, hvilka hafva uppsatt betänkandet. Det kunde hända, att i sista stunden ett nytt hinder träder emellan eder och höfvidsmannaskapet ... Försigtighet derför, men kraft och skyndsamhet! Ju tidigare i morgon, som rådet träder tillsammans, desto bättre ... — Klockan 8 i Sanct Gertruds gillestuga! — svarade drotsen. 8. I rådet. På slottet fortgick dansen utan afbrott långt ut på natten, och allt var lif och glädje. Bruden var så outsägligt belåten, när hon såg alla dessa glada och nöjda anleten omkring sig, och hon nickade så vänligt åt brudgummen. Denne var sjelf så midt upp i leken och nöjet, att han tycktes ej hafva en tanke på något allvarsamt ärende. Han var ock ännu helt ung, blott trettio år, och att döma af rimkrönikans ord skulle man vilja sätta hans födelsedag just till den 4 Oktober, så att, oaktadt han tidigt kommit till sin höga och maktpåliggande plats i samhället, egde dock lifvet änun en rikedom af fröjder att bjuda honom, och det behöfde icke derför vara blott och bart sin sköna brud till behag, som han denna afton så lifligt deltog i det nöje, som hon satte högst af alla.