att förskafla sig den dryck, som har med sig många fröjder och så mänga sorger, så många lo kelser och så många brott. Se vilikvällitet mel omkring oss, så torde vi säkerligen blitva enis derom, att det morali onda, som bränvin: bruket medför, icke är det aldra värsta i hället, utan att, derest vi kunde såsom vi ville, hade att söka bot för en annan kräfta af ännu be tänkligare sla Denna var emellertid nu icke fe remål för insändarens penna, och han återgår der före till sitt ämne. N Låtom oss då tillse, huruvida icke meningarn skulle kunna jemkas. Till stöd för sin åsigt or nyttan att omhänderfå både minuteringen och ut skänkningen åberopar utskänkningsbolaget den om ständigheten, att, ,.så länge utminuteringen af brän vin kommer att fortgå vid bolagets sida, samhälle hvarken i moraliskt eller ekonomiskt hänseende ka af bolagets verksamhet vinna det resultat, som uta tvifvel i annat fall kunde ernås, hvilket förhålland ock bekräftas af den omständigheten, att styrelsen för att uthärda följderna af en konkurrens, fram kallad af salning och kreditforsäljningar, nödgat: successive under passerade året i atseende ä bolagets försäljningspriser vidtaga reduktioner, som ut ej ringa mån motverkat bolagets sytten. Det förefaller något underligt, att, sedan bolagets styut ordat om en ökad intrad und jningsår af icke mindre 5 rdr, och detta ,,under en tryckande ekonomisk ställning bland arbetsklassen, så der tvärt få skymta likasom litet missnöje, att, i följd af konkurrens, behållningen icke blifvit ännu större; och medaitvas må, att bolaget har en svår passage öfver Rubicon, som här är i ena fallet superiets återhållande och i det audra stora inkomster — två oförenbara faktorer. Eftersom nu salningen kommit att vidröras. så må väl bär framhållas, att den äfven invid bolagets försäljningsställen icke kunnat och aldrig skall kunna förekommas; ty långt uti ingripande i annans frihet lärer man icke kunna gå, att man kan förbjuda dem som mindre råd hafva att flera tillsammans köpa hvad den ene icke mäktar ensam förskaffa. Eller vore det väl bättre, om en kanna bränvin förtärdes ensamt af en per sön, än att den delas på flera; eller är det icke förhållandet äfven med andra varor, såsom kaft socker, tyger m. m., att, för prisbillighet eller at annan orsak, flera slå sig tillsammans om köp af större qvantum, då sådant med fördel kan ske; och vittnar det icke om en viss omtänksamhet att sålunda bereda sig varan och kunna utan vistelse på krogen samt vid måltiden i hemmet skaffa sig en smula njutuing af den dryck, som, må man ga hvad man vill, måttligt intagen, mera gagnar än skadar den hårdt ansträngde kroppsarbetaren, särdeles då annat lifvande medel icke ännu kunnat upptäckas, som motsvarar bränvinet. Läggom märke dertill. att här yttrats: måttligt intagen, att man icke må härigenom anse hyende vara tilllampadt under superiet. Du sjelf, värde läsare! tager Dig nog ofta en sup, ett glas vin, ett glas punsch, en tuting, eller dylikt, och kanske dertill ännu en, eller två, eller tre, eller ännu mera, Näväl, ,.det är så menniskans natur, heter det ju, och Du vill nog icke neka din medmenniska samma njutning som Dig sjel!, ibagkommande, att Du bör göra henne såsom Du vill, att hon skall göra Dig; och derföre, låt den ordentliga utskänkningen och den ordentliga utminuteringen vara under de i Jag stadgade former lika fria näringar som någon annan; men begagna ock de stränga kontroller och straff, dem lagen satt i dina händer, både innan Du antager en utskänkare eller utminuterare, och då han öfverträdt författningen. På sådant sätt förebygges splitet, blifva inskränkningar i det fria utbytet onödiga, skola illusioner icke näras, hvilka aldrig kunna fö kligas, och den sporre till ansträngning för sjelfverksamhet icke motarbetas, som genom utskänkningsbolagets öfverherrskap nu unanhälles så mången samhällsmedlem, antagen på tre månaders uppsägning. IIvad angår stadskassans inkomster, så äro dessa icke målet för uts! nkningsbolagets sträfvanden. — Inkomsten af utskänkningen och utminuteringen hör, säsom för hvarje annan näring, blifva beroende af taxering, och denna kan möjligen, och sannolikt, blifva felaktiz; men detta bör likväl icke inträffa i högre grad för denna än för andra naringar, och om misstag ena året begås, så kan det nog rättas ett annat. Ett eller annat sådant misstag, här såsom vid annan taxering, vällar ångt mindre olägenheter, än det navarande unlantagstillståndet i näringsförhållandena. — Hvad skulle man väl säga, om, för att hindra pressens misskrak och skaffa kommunen inkomster, man ade i hommunal-myndigheternas hand att lemna lenna näringsgren i ett bolags händer, eller, om s nan ville åt bolag öfverlåta ull handeln med kalfe, om anses både såsom skadlig och öfverflödig va Her med den giftiga varan tobak, o. s. v. — skulle något på samma gång fritt och sundt sam-.. vällslif derigenom uppstå? Allting kan missbruas, men för öfverträdelsen har man straff; missruket bör likväl icke upphbäfva rättigheten till tt förnuftigt bruk, och åt den frie, oberoende inividen måste man tillerkänna frihet att ökfverväga vad sundt och hvad osundt är, samt låta honom elf söka att tillvinna sig seger ötver lidelsen. örst dermed blir individen stark, och blir han tark, så blir samhället starkt. Men öfverträdelser öra strängt beilras, så att faran för fall undvikes, ch lagens anda bör vinna kraftigt understöd at igens handhafvare. Slutligen, hvilken skulle följden hafva blifvit, erest bolagets försök att slå under sig äfven utinuteringen hade lyckats, och ingen handlande, tan ensamt bolaget, fått sälja bränvin, rom, ar-Je ; m. m. i mindre myckenhet än 15 kannor. 0, derpå fiuner man svaret i styrelsens sednastes erättelse, hv en konkurrens, som k ödgat till prisreduktioner; men tänk nu, om den-n a prisreduktion icke egt rum, utan bolavet enimt varit till både uts ng berättigadt, hurudana priser skulle vi då salt n etala för lilla supen. lilla tutingen, punschen? annerligen må man väl vara de herrar förb ndna, m befriat oss från bolagets hotande afsigter, äsom bolagets ena mål, inkomsterna, derpa komit till korta. Opaurtisl:. ——k — —