Den framstående plats, som detta arbete inta ger bland svenska tendensromaner, är icke obekant för dem, som sedan 1840-talet följt vår sköalitteratur; för den yngre läsarekretsen är det en bekantskap, som är värd att göra. Nöjet af dikten, af det episka innehållet, skall, genom det tankedigra, sanna och ädelsinnade deri, hos hvarje för goda intryck icke alldeles tillslutet sinne omedvetet öfverga till en moralisk vinning. liåsiIi.