Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1870, sida 3

CT UGIILDU UPPIUTENUur, UC HAM IMAN MTM (17Bb1 ssäga, att ganska många blitvit genom intagandet i skolan räddade undan det förderf, hvarför den fattiga och öfvergifna unga qvinnan är öfverallt utsatt. N Under det således anstalten har att fägna sig åt lyckliga resultater i denna sin hufvudsakliga uppgift, så har den haft att kämpa med många ekonomiska bekymmer, befinnande sig alltjemt i ett provisoriskt tillstånd i fråga om sin tillvaro. Bland anledningarne bärtill må här i första Larmet nämnas saknaden af cn fullt passande lokal. DA det förra ångkökets hus öfverlemnades till Praktiska hushållsskolan var det utan tvifvel en dyrbar gåfva af ångkökets aktieegare, men fastigheten var behäftad med betydlig skuld och var icke inredd för det nya ändamålet, hvadan betydliga kostnader tillkommit för de förändrade anordningar, som den nya anstalten kräfde. Sålunda uppgår den skuld, hvarmed skolans hus f. n. är belastadt, till ett belopp af 35,000 rdr rmt, och räntan på detta kapital jemte de på grund af husets förfallna skick årligen återkommande dryga reparationskostnaderna tynga så betydligt på inrättvingens budget, att dessa, såsom t. ex. fallet varit under det förflutna året, utgjort inemot bälften af skolans samtliga utgifter. Dessutom är byggnaden i många afseenden olämplig för det ändamål, hvartill den blifvit apterad. Särskilt må framhållas bristen af en gård eller fri plats för torkning af kläder och der barnen i den med inrättningen förenade barnkrubban om sommaren kunna vistas. Skolans styrelse har således känt behofvet af en annan byggnad, och har ofta rådslagit om utvägar att kunna få den närvarande byggnaden ersatt genom en annan och ändamålsenligare, dervid man föreställt sig, att skolans förflyttande till en plats i närheten af barnsjukhuset skulle medföra rätt stora fördelar, i det eleverna i skolan dermed skulle kunna biträda vid och erhålla undervisning i barnsjuksskötsel på samma gång barnsjukhuset möjligen skulle kunna erhålla både mat och tvätt från skolan. Men till uppförande at en nybyggnad hafva tillgångar saknats, och man har icke ansett sig kunna härför vädja till den enskilta frikostigheten, som varit i dessa tider tagen mycket i anspråk för andra ändamål, och hvilken man utomdess äfven måst i icke ringa grad anlita för skolans årliga underhåll. För att närmare visa skolans resultater och ställning, tager jag mig friheten här bilägga afskrifter af den sista revisionsberättelsen samt af styrelsens i dessa dagar ingifna framställning till sparbankens direktion, och vågar så, med full förtröstan att hvad jag här framställt skall röna välvilligt bebjertande och understöd, föreslå att hrr stadsfullmäktige ville af den disponibla andelen af den Renströmska donationen, anslå till en nybyggnad för den Praktiska busbållsskolan för flickor ett belopp af 30,000 rår. Göteborg den 31 Mars 1870. Elias IIcyman. Doktor El. Heymans andra motion: Med tillförsigt, att den fråga, som jag härmed vill framlägga till herrar stadsfullmäktiges bepröfvande, med fullgiltiga skäl kan rubriceras ibland dem, som tillhöra den offentliga sjukvården, djerfves jag derför förvänta uppmärksamhet och intres: Sösom bekant är, anlades af doktor Wretlind här i staden för snart fyra är sedan ett institut, afsedt för sjukas behandling med medikal gymnastik, hvilket under ramn af Medico-gymnastiska institutet varit för allmänheten, tillgängligt alltsedan början af år 1867. — Denna anstalt är visserligen att anse som ett enskildt företag, gjordt på egen risk och eget ansvar. Och afsedd att vara en sjukvårdsanstalt för betalande patienter kan den såsom sådan lika litet härefter som hittills påkalla någon slags offentlig myndighets materiella understöd. Men en sjukvårdsanstalt, som afser endast betalande patienter, måste i cch med detsamma göra, om jag så tår säga, våld på sin egen natur och egentliga ide. Sjukdomarne välja icke sina föremål efter förmögenhetens graderade skala, och en inrättning för sjukvård, som måste välja sina patienter efter deras förmögenhetsvilkor, måste derigenom pålägga sig ett onaturligt tvång. Och en läkare, som af ekonomiska orsaker icke kan ega den råttigheten att behandla sjuka såsom sådana utan skilnad mellan fattiga och rika, kommer i en skef ställning både till allmänheten och sig sjelf. Och dock måste föreståndaren för ifrågavarande institut pålägga sig ett sådant tvång och är sålunda i detta afseendet olika berättigad med andra härvarande läkare, hvilket beror på den egenartade formen af hans verksamhet. Han är nämligen den ende läkaren, som icke blott föreskrifver det botemedel, den sjuke har att använda, utan ock derjemte administrerar detsamma. Varande sålunda på en gång, så att säga, både läkare och apotekare, måste han så tillvida taga den sistnämnde till exempel att han efter en viss bestämd taxa betjenar dem, som vilja gifva honom sitt förtroende. Arten af hans verksamhet gör att denna taxa måste, om den skall gifva en billig ersättning för arbetet, bestämmas så pass hög, att blott en mindre del af samhällets medlemmar kunna underkasta sig denna utgift. D:r Wretlind bar dock sökt att göra sitt institut tillgängligt för ett större antal genom att lemna sjukgymnastik äfven för ett lägre (balst) pris åt dem, som så behöfva och ästunda. Och motsvarar dessa sjukes afgift ungefär den kostnad, som han sjelf för dem måste vidkännas: De äro sålunda i sjelfva verket fripatienter, ehuruväl de måste erlägga en afgift, som för dem sjelfva kan vara kännbar, och många kunna ej ens gå ut dermed, utan måste, om de skola komma under behandling, emottagas alldeles fritt. Men för hvarje sådan fripatient måste d:r Wretlind utom sitt eget arbete vidkännas en direkt utgift för biträden, materiel, m. m., som tillhör institutets driftkostnad. Han måste, med andra ord, bekosta såväl läkarevård som medikamenter, nämligen af det slag, som han använder. Och det är härutinnan, som han är olika berättigad med andra läkare härstädes. Enhvar sådan har nämligen (tack vare samhällets frikostighet) rättighet att för sina fattiga sjuka skrifva fria medikamenter, eller att hänvisa dem till fri vård vid sjukhus. Det är en likartad rättighet, som jag önskade finge komma d:r Wretlind till del genom att af tillgängliga medel anslag beviljades till friplatser för fattiga sjuka vid hans institut, för behandling med såväl sjukgymnastik som orthopedi och elektricitet. Dessa botemedel äro numera inom medicinen erkända, icke blott såsom nyttiga, utan i många ukdomsfall såsom de enda, hvilka kunna ge den hjelp, som afses. Och hvarje läkare måste skicka åtskilliga patienter ohulpna ifrån sig, då han ej kan anvisa för dem ifrågavarande behandling. På grund häraf har ock på svenska statens bekostnad i Stockholm beredts tillfälle till dylik fri sjukvård vid Gymnastiska central-institutet, Orthopediska institutet och Sundhets-collegii elektricitetsinrättning. Och skulle dessa anstalter (enligt egen uppgift) icke utan statsunderstöd kunna existera. Förutom dessa nämnda och härvarande institut finnes blott ytterligare en dylik anstalt i vårt land, nämligen d:r Zanders Medico-mekaniska institut i Stockholm, hvilket ifrån att vara hans egen privata iurättning under förlidet år, för underlättandet at dess existens, öfvergått i ett bolags händer. På grund af hvad jag nu anfört och på grund deraf att berr Sven Renström i sitt testamentariska förordnande rörande den fond, som han till Göteborgs kommun öfverlemnat att efter stadskbullmäktiges bepröfvande användas, särskildt omnämnt .anstalter för befordran af helsovärden-, såsom er hvilka af densamma borde komma i åtniu