Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1870, sida 3

ordning rangerade registret. Ivar Vidfamne och hans dotter. Skådespel i 4 akter. Stockholm, 1869. de, som förmått att tillräckligt sätta sig in i den fornnordiska andan och i hednatidens seder och samhällsförhållanden, för att kunna låta gestalter sådana som dem, hvilka sagan tecknat, framträda i full sanning. En annan olägenhet är den stora skiljaktigheten mellan tidpunkterna för ssagans hufvudtilldragelser. Ått en nybörjare på det dramatiska omrädet ej kan besegra dessa svårigheter i den grad, som I varit önskligt, är temligen naturligt, och detta bör ej komma den offentliga granskningen att blunda för de vackra dramaheterna ligga hufvudsakligen på det tekniska gebitet och böra kunna undanrödjas genom studier af dramats fordringar, så skilja den första akten från den andra, en af fyra år den andra från den tredje och en af tolf år den tredje från den fjerde, äfvensom att han ej gör detvenne första akterna så oproportionerligt långa, att han ej använder så många och vidlystiga monologer etc. Vid en sagas behandling bör naturligtvis dramaturgen gå till väga med fullt konstnärlig frihet, sörfarande utan skoning med detaljerna i ämnet, der dramats intressen det kräfva. Såsom en förtjenst hos detta skådespel anmärka vi karakteriseringen af hufvudpersonerna. Isynnerhet är Auda väl tecknad, och det är för hennes skull skada, att stycket ej kan anses såsom spelbart, då hon skulle kunna väcka lifligt intresse på scenen. Öfverhufvudtaget röjer förfn psykologisk blick och fin uppfattning at det inre känslolifvet, om man ock ej af detta arbete kan sluta till någon förmåga att återgifva lidelser och affekter af starkare natur. Dialogen är i allmänhet taget god, om det ock måste anmärkas att försöken att tala i fornnordisk stil stundom ej lyckats rätt väl. Många af de tankar, som uttalas, äro bevis på att försattaren genom själfullhe3, genom idörikedom och verklig bildning står öfver de flesta af våra dramaturger, och det är derföre med verkligt intresse vi emotse ett nytt arbete af hans hand — ett arbete, deri han ådagalägger större skicklighet att konstnärligt och enligt teknikens fordringar förarbeta stoffet, än som visat sig i detta skådespel. Professorer, studenter och studentlif för 1300 år sedan. Af Th. v. Lerber. Öfversättning af J. P. Velander. Christianstad. IIOS Bokhandlaren A. Littorin. Carlshamn. Tryckeri-Bolagets officin. 1869. Denna lilla skrift, ursprungligen afsedd att uppläsas vid en enskild sammankomst i Bern, skildrar med beundransvärd åskådlighet, huru i den antika bildningens centralpunkt, det trots det romerska väldet ännu mäktiga Athen, lärarne och den bildningssökande ungdomen lefde och rörde sig. Ganska vidsträckta källstudier betinga framställningen af dessa förhållanden, ehuru den rymmes i ett helt litet häfte. Den bär, i allmänhet taget, sanningens prägel; blott någon gång tro vi oss ertappa sörf. på fantasiutflykter, såsom t. ex. då han talar om studenternas duellerande, alldenstund andra forskningar ådagalagt, att dueller ej existerade förrän under medeltiden i Europas sydligare kulturstater. Vi tro, att den, som genomläser det lilla bäftet, skall på det angenämaste sätt förvärfva sig kännedom om det brokiga studentlif, hvari de från så många olika, under den romerska kejsarspiran lydande länder tillströmmande ynglingar deltogo, och arten af det vetande, hvari de undervisades af de berömda professorerna i vältaligheten, af dessa sofister, som förstodo konsten att bevisa allt och ej höllo det obetydligaste för ringa för användandet af sin retoriska virtuositet. Carl Johans-Förbundets handlingar för år 1869. Upsala, 1869. Åkademiska boktryckeriet. Ed. Berling. Såsom bekant är, beslöts vid denna för-sa enings stistande, att den skulle årligen sammanträda på konung Carl XIV Johans dödsdag, för att egna en gärd af vördnad! och tacksamhet åt hans minne, samt att dervid skulle framstillas förhållanden, som kunna belysa hans ovanliga egenskaper såsom härförare, regent, statsman och menniska. Om föredragen vid de tidigare årliga sammankomsterna, till följd häraf, varit ensidigt pancgyriska, så tyckes numera ett något afvikande förhållande ha inträdt. Det af doktor Hellstenius vid den sista årssammankomsten hållna och i denna del af Carl Johans-Förbundets handlingar intagna föredraget innehåller icke uteslutande loford, utan det framhåller ganska öppet en och annan svaghet hos konungen samt de misstag, hvartill dessa ledde. Det behandlar Carl Johans och hans rådgifvares ställning till frågorna om offentligheten och det fria ordet i tal och skrift under det första skedet at hans regering, och det är af ganska stort intresse. A P. A. Norstedt Söner, kgl. boktryckare. DOm en kritiker anser sig ha mycket! satt anmärka mot detta dramatiska försök, sså bör han ej förbise, att behandlingen af sett sådant ämne, som det valda, är försknippadt med stora svårigheter. Få äro turgiska anlag, som stycket röjer. Svagatt förf:n ej en annan gång, slafviskt fölsjande sagan, låter en tidrymd af ett år — L?—H— ———— ——————— kauegangs-och Polissaker. (Från Strengnäs) ITAJCLLHINISAtal Sädarmanl länge Tijian 4 hH.