Chefen för eklesiastik-departementet, stråsrådet Carlson medgaf, att den ifrågasatta reformens genomförande i allmänhet omöjliggjordes af en mängd bestående förhållanden. Likväl skulle den till en viss utsträckning kunna åvägabringas, och i sjelfva verket funnes redan ett semtiotal folkskojor, der religionsundervisningen bedress på det sätt, motionen äsyftade. Då derjemte anordningen, till sjelfva tanken., vore riktig och välgörande både för religionsundervisningen och folkskolans verksamhet i allmänhet, ville talaren i sin mån söka bidraga till dess införande, i händelse riksdagen skulle derom i en skrifvelse anhålla. Flera af den motsatta sidans talare funno sig öfverraskade af denna hr statsrådets förklaring, och en af dem, hr Liss Olof Larsson, uttalade sin smärtsamma förvåning öfver, att hr ecklesiastikministern ställt sig ,,på samma ståndpunkt som kaptenen Julius Mankell och de nyliberala, men i trots deraf försäkrade han, att reformens genomförande skulle vara en omöjlighet, åtminstone i hans ort, der man aldrig skulle gå in på ,,kristendomens afskaffande i folkskolan, om ock motionären sjelf sändes dit för att med vapen i hand genomdrifva denna åtgärd.