— 2 — — statera det faktum, att detta försarand blifvit hos åtskilligt för öfrigt mycket le jalt folk så uppfattadt, alt derigenom op positionens leder vunnit en icke så obe tydlig förstärkning under den nyss slutad behandlingen af statsregleringen. Men, jag upprepar det, om jag dröj att skrifva, så har det icke varit derfö satt den ifrågavarande dementien kommi mig att tappa koncepterna. Snarare ha jag tvekat att fatta pennan, emedan jag ; I slutande at stämningen här på platsen befarat att Edra läsare skulle under de ;Isednast förflutna dagarne vida hellre he mottagit härifrån ett polisreferat än et riksdagsbref. Det blad Stockholmsmysterier, som blifvit under så sorgliga omstänI digheter afslöjadt, har nemligen här så sabsorberat uppmärksamheten under några sdagar, att man tänkt på och talat om föga annat. Nu träder den hemska taflan lyckligtvis åter något i bakgrunden, och jag återtager derföre tråden af mina meddelanden från riksdagen. Det är redan längesedan de gemensamma voteringarne rörande statsregleringen försiggingo. Jag har också sett att Ni redan sjelf kommenterat dem, och jag skall derföre icke utbreda mig vidare öfver detta ämne. Endast vill jag tillåta mig nämna, att jag tror att den här ofvan omtalade uppfattningen af regeringens förhållande i jernvägsfrågan sträckte sitt inflytande ända till de ifrågavarande omröstningarne och bör tagas med i räkningen, då man vill för sig förklara de starka majoriteterna i Andra kammaren vid vissa punkter. Med afseende på icke synliga inflytelser, som vid voteringarne gjort sig gällande, vill jag för öfrigt blott omnämna, det man påstår, att den otur, som träffade ekonomiska karteverket, skall till icke så ringa del vara frukten af enskilda bearbetningar, synnerligast inom Första kammaren, af chefen för ett konkurrerande kartverk, hvars värde återigen från vissa håll starkt ifrågasättes. Decharge-debatten i Första kammaren har naturligtvis ådragit sig icke ringa uppmärksamhet, men jag förbigår för dagen det ämnet, emedan jag skulle vilja deråt egna ett särskildt kapitel. I stället ber jag få nämna några ord om den rätt märkliga och intressanta debatt, som i dag egt rum inom Andra kammaren rörande religionsundervisningen i folkskolorna. Det är bekant, att hr Mankell i en afgifven motion föreslagit att denna undervisning skulle öfverlemnas åt presterskapet. Han har dermed velat vinna dels en inskränkning i den tid, som nu egnas åt religionsundervisningen i folkskolorna och dymedelst bereda ökadt utrymme åt de till den medborgerliga bildningen hörande ämnena, dels ock en bättre religionsundervisning än den nu i allmänhet meddelade. Andra kammarens tillfälliga utskott för undervisningsärenden har afstyrkt motionen, bland annat med anledning af de praktiska hinder för genomförandet af hans plan, hvilka ansetts ligga i presterskapets alltför ringa antal och i dess mångfaldiga öfriga åligganden och bestyr. Hr Hedin, som är ledamot af nämnde utskot:, bar vid dess betänkande fogat en reservation, i hvilken han föreslagit en skrifvelse till K. M:t med anhållan, dels att i öfvervägande måtte tagas huruvida presterskapet kunde öfvertaga en del af religionsundervisningen i folkskolorna, dels itt det schema för undervisningstidens användande, som blifvit vid folkskoleinspekörernas sammanträde upprättadt, måtte anbefallas till efterlefnad, hvarigenom en )egränsning skulle vinnas i afseende å Då ärendet i dag förekom i kammaren, ät hr Mankell sitt eget förslag falla och örenade sig med hr Iledin om det af hokom det enda nämnvärda understöd moionären och reservanten erhöllo i kammarid behandlingen af hr Björcks motion i nabhanda syfte. Ilan ansåg nemligen preö skulle, såsom seden var den tiden, tjena svenneår hos sitt syskonbarn, den mäkj . a ; len tid, som egnades ät religionsundervisö ningen. ö ö ö ö nom framställda. Aumärkningsvärdt nog. en från statsrådsbänken, i det hr ecclesiastikministern uttalade samma åsiger, som han försäktade på kyrkomötet j