Riksdagsbref. XIX. Stockholm den 30 Mars. Hr Redaktör! Om jag na sednast dröjt några daga att skrifva Eder till, så har det icke vari derföre, att jag funnit mig krossad af de officiösa dementi som det officiella blade äl torde ha riktat äfven mot mig, då de förklarat påståendet om konungens råd gifvares inflytande på utgången af jern vägsvoteringarne , bevisa en ytterlig okun nighet om verkliga förhållandet och d olika bevekelsegrunder, som i den slutligför båda kamrarne gemensamma voteringen tillvägabragte en majoritet, till hvilken konungens rådgifvare med endast tre röster bidrogo. Jag har, såsom Ni vet hr Redaktör, befunnit mig bland dem, som gjort sig saker till denna okunnighet; men på det Ni icke må föreställa Eder att jag, famlande i okunnighetens mörker, begagnat Edert aktade blad till kolporterande af vrängda framställningar till allmänhetens förvillande, ber jag få fästa Eder uppmärksamhet derpå, att det officiella bladet benäget medgifvit, att, de af statsrådets ledamöter, som tillika äro riksdagens, icke lära dolt för någon som frågade, att de föredrogo att rösta för Sala-linien framför att rösta med de s. k. nihilisterna. Jag har svårt att i detta medgifvande finna annat än en bekräftelse på den uppgift, till hvars utbredande jag bidragit, att konungens rådgifvare kastade sitt inflytande i vågskålen till förmån för Sala-banan. Huru långt detta inflytande sträckte sig, derom skall ja ej tvista med det officiella bladet. Ju mindre det var, desto sämre för regerinsen; ty fastän hon är blygsam nog att genom sin officiöse försvarare i officiella bladet frånkänna sig allt annat inflytande på utgången än det, som utöfvades af hennes tre röstegande medlemmars voteingssedlar, så tror jag, som i detta fall ir ,mer royalistisk än konungen, eller, m Ni så vill, mer ministeriel än miniteren, att den regering befunne sig i en öga afundsvärd ställning, som icke skulle illtro sig att vinna några få röster derned att hon, för hvar och en som frågar, er tillkänna hvad parti hon tagit i en vistefråga af den betydenhet, som den, wilken här var å bane. Ännu mindre kall jag besvära Edert blad, hr Redakör, med någon polemik om det rigtiga ller origtiga i regeringens förfarande; ag tillåter mig blott, såsom upptecknare f några bidrag till dagens krönika, kon