Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1870, sida 3

Blandade ämnen. En dyrbar schal. Ilertigen af Edinburg bar under sin vistelse i Labore af maharajahen af Cachemir erhållit en serdeles vacker och dyrbar schal såsom föräring till drottning Victoria. Denna schal, som skall vara så praktfull, att man till och med i Ostindien aldrig förr sett dess make, värderas till 25,000 harrisinghas eller omkring 26,000 rdr rmt. 300 arbeterskor hafva oupphörligt under 3 år arbetat på densamma. Från Weimar skrifver en korrespondent till Norrköpings Tidningar, bland annat: Mellan och efter pjeserna uppträdde häromdagen på hofteatern, under ganska stort bifall, det ,, Svenska nationaldansaresällskapet. Storhertig Carl Alexander jemte gemål bevistade aftonens representation. Midt under andra akten af första pjesen, just då en rörande försovingsecen mellan fader ock dotter försiggick, hördes plötsligen från andra raden det hemska ropet: ,eld! eld! Med ett förfärligt buller for hela publiken upp från sina platser, en allmän oreda uppstod; men ingen eld kunde upptäckas. Aktörer (halfoch helklädda), arbetskarlar och regissörer sprungo om hvarandra på scenen. Öiverallt anställdes i hast de noggrannaste undersökningar om orsaken till oväsendet, utan att något kunde upptäckas. Förgäfves ropade aktörerna från scenen: ,lugn! lugn!, förgäfves reste sig storhertigen i sin loge, äfven han ropande åt folket: ,,rubig! ruhig! Han fick blott till svar: Hur kan man vara lugn, då elden står öfver oss Slutligen upptäcktes orsaken till förskräckelsen. En preussisk ,Landwährmann, hvilken befann sig bland åskådarne på andra raden, hade i sin ficka haft fosforstickor liggande lösa bredvid en patron. Dessa eldsarliga saker kommo i kollision med hvarandra, hvaraf följden blef den, att soldatens jacka antändes, och då han afkastade denna, höll ette närheten befintligt draperi äfven på att fatta eld. Soldaten arresterades, och efter en qvarts timmas oro tillkännagass från scenen att pjesen kunde fortsättas, hvarpå hvar och en, fast något uppskrämd, intog sin plats. Representationen fortsattes derefter oafbrutet. Emellertid var denna lilla eldsvåda odisputabelt en ren vinst för Jönköpings tändsticksfabrik, ty i referatet om tilldragelsen stod följande dagen uti Weimarische Zeitung att läsa: ,, Här finner man iterigen en påminnelse om att begagna de svenska ändstickorna, hvilka icke sjelfantändas, till och med under en preussisk soldats varma, af patroner uppfyllda jacka. Svensk ballett och eldfara, med derpå följande puff för de svenska tändstickorna — allt efter vartannat timadt i den storhertigliga hufvudoch esideusstaden Weimar. Kom nu och säg att enska konsten och industrien icke veta att göra ig gällande i utlandet. MADEN Te TA RS ag EE TE NNE