båda herrarne, att han icke kunde afbrytas, och sedan började den ene efter den andre af deltagarne i mötet komma och gå, så det var alldeles omöjligt för Nils att komma till tals med honom. Han gick derför ut på gården, der just då marskens häst fördes fram och hans svenner sutto väntande. Här skulle ban väl dock få tillfälle att säga så mycket, att marsken skulle draga oråd, och för att ej väcka misstankar låta honom sitta upp och rida med, tills han kunnat tala till punkt. Men när marsken kom ut, följde herrarne med, och Nils kunde ej tränga sig fram. Med ett utseende, som tillkännagaf den gladaste sinnesstämning, sågs marsken sätta sig till häst och rida ut från mäster Peder skräddares gård. Hos Nils steg oron allt mera, och han öfverlade med sig sjelf, om han icke skulle sitta upp och spränga efter sin herre, då herr Carl Thordsson vände sig till honom och sade: — Icke hafven I sådant utseende, som en brudriddare höfves, Nils Bosson! Följen mig, jag skall gifva eder annat att tänka på. Nils försökte att kasta ifrån sig bekymren, men det tycktes ej blifva någon lätt sak. Han följde emellertid den gamle riddaren. När han red om vid porten, kastade han en blick tillbaka. Der stod mäster Peder, så mulen och tvär, och han lyftade handen och höll fingret på munnen. Det var naturligtvis ett tecken att han sjelf var alldeles fördjupad i sina tankar. Men det kunde ock vara ett tecken för Nils Bosson att iakttaga tystlåtenhet och försigtighet, och så fattades det af denne. 7. Bröllopet. På morgonen den 4 Oktober var en ofantlig menniskomassa samlad på de öppna platserna vid