ALIN LIN MILAN DULRUN LILLURLILI. verld — i den andra verlden lärer krigs tjenst icke behöfvas, sedan Walhall gåt öfverända. — — Med dessa prof på Jaabaks stil oci framställningsförmåga får det nu vara nog Man ser hvarthän haltbildningen och osmält smulor af nutidens stora samhällsfrågo kunna leda. Jaabirek är en man, som ha förmåga att rifva ned, men han kan e bygga upp något. Ilans inflytande på de stora massan kan icke förnekas, och orga nisationen utaf den lägre delen af bonde partiet i föreningar, som äro spridda öfve hela landet, kan otvifvelaktigt åstadkomma att detta parti, i hvars händer all mak efter grundlagen egentligen är lagd, kar genomdrifva hvad det vill, kufva regerin gen och det konservativa embetspartie samt genom vägran af bevillningar lycka genomföra de plebeiska nivelleringar, sor äro dess hufvudsyfte. Just för närvaralde då valen till nästa storthing äro bera made på många ställen i landet, har ma: isynnerhet uppmärksamheten fästad p dessa agitationer, hvilka bland annat öp pet arbeta på att utesluta flera af vår: första storthingsmän, t. ex. amtmand Aall och hota flera af de dugligaste gårdsbru kare med exklusion, ifall de fortfara att såsom på sednaste storthinget, rösta me embetsmannapartict. Vi äro ännu icke på långt när färdig: med befraktningssaken, och illa skulle de vara för hela vestlandet, om man ej ge nom något förhöjda frakter skulle få e liten ersättning för det misslyckade vår sillfisket. Man har beräknat, att omkrin; 550,000 specier kontant mindre än vanlig kommit de fattige fiskrarne till godo, oci följderna skola visa sig hela detta år ige nom, då arbetet med sillens omläggning utförsel, tillverkningen af tunnor o. s. v hvilket allt brukar sysselsätta en stor de af vestlandets arbetarebefolkning efter fi sket, i år ej kommer att ega rum. De bör äfven anmärkas, att oregelbundhetei i de sednare årens värsillfiske samt de omständigheten, att fisket icke på de sed naste 60 åren gifvit en så ringa skör som i år, ledt de naturkunnige på de nedslående tanken, att perioden för fisket hvilken nu varat ända sedan år 1808 möjligen är förbi för en lång följd af år från 1782 till 1807 fanns nemligen inte vårsillfiske vid våra kuster. Våra tidningar äro uppfyllda af reflexio ner öfver de norske skeppsredarnes strike men intet visar väl tydligare huru väl grundad denna måste vara, än det bifall som egnas densamma från alla håll, frå England, Frankrike, IIolland, Danmarl och Tyskland. Blott enskilda mäklare h: försökt att sätta sina personliga antipatie mot saken. Det viekte i detta hänseend ett utomordentligt uppseende, att en en gelsk mäklare telegraferade hit, att er större befraktare hade sraktat ångfarty; till lägre pris än norrmännen begärde fö sina segelfartyg. Etter mycken ventilatio härom upplystes det slutligen, att dett endast var en smula tendenshumbug. alla städer råder fortfarande samma enig het bland redarne som förut; icke en end låter rubba sig, och de flesta, som för när varande erbjudas frakter, tycka ej, att de brådskar med att antaga dessa förrän Maj månad. Här ha vi nu i öfver 3 veckor legat strid med isen, för att få öppnad en ränn af omkring 3 mils längd, då alla ångfar tyg nu skola böria sina turer. 150 fi skare och lotsar samt 2:ne isbrytare-ång fartyg ha omsider banat väg genom iser som intill !, mil från staden är nära e aln tjock. 7 anlända ångare, deribland från Hamburg och 1 från Skottland, ligg i rad uti rännan 1!, sjerdingsväg frå staden, och flera hundrade hästar och slä dar äro sysselsatta med deras utlossning Först i morgon kan det första ångfart) get avancera ända upp till kajerna. Hä råder dessutom lif och brådska med ut rustandet af vår stora trälastflotta, sor trausporteras till och ordnas i rännan, fö att samtidigt utbogseras af ångare. Hvarj vinter ligga här upplagda fartyg till 1 mil lion speciers värde. Sjöfarten kan allts först nu sägas vara börjad. Det ser u att bli sen vår, då vi efter de goda vår