lankomna stora befraktningsstriken, vill jag i dag afsluta framställningen af Sören Jaabecks agitation, hvilken otvifvelaktigt är den största och farligaste rörelse, som under den nyare tiden uppstått här ilandet. Betecknande uttalar sig en författare derom på följande sätt: , Det är bondepartiets afsigt att så småningom bortplocka hvarje smula kött ur grundlagen; derefter sparkar man slutligen till det torra benranglet, som är qvar, och då kommer den gyllene tid, då Jaabsek får den i sitt Folkeblad uttalade tanken realiserad, nemligen att på laglig väg få konungamakten afshaassad. Ilvarje vecka hållas stora möten af bondevännerna, och dessas proklamationer gå alltid i samma riktning: utvidgande af rösträtten, ingen embetsman på storthinget, hvilket omsider skall leda till afskaffande af hela embetsmannaklassen och embetenas besättande af kommunerna. Då är makten spelad öfver i deras händer, ,,som ingenting ega och ingenting veta, och hvarje kommun skall bilda en liten republik, så att hela landet kommer att bestå al ett par hundrade små oafhängiga republiker, hvilka endast sammanhänga med det lösaste band. Sedan Jaabiek i sitt blad upprepade gånger framställt det onödiga uti, att storthinget beviljar bidrag för undervisnings meddelande i latin och grekiska uti skolorna samt till stipendier, vetenskapliga resor, vetenskapssällskaper, museer, norskt diplomatorium, källskrifter för det gamla norska språket och litteraturen, bevarande af forntidsminnen, ritoch konstskolor, en boksamling i Rom, resor i utlandet, samlande af sjellmelodier, sällskapet för Norges väl, stipendier åt handtverkare, pensioner åt embetsmän m. m,, uttalar han sig om krigsväsendet på följande sätt: .Afven utgifterna för landtoch sjöförsvaret borde kunna minskas med 1 million specier om året. Endast genom att bestämma 30 i st. f. 42 dagar för rekrytöfningarne skulle många tusen specier inbesparas. IIvilketdera gagnar väl landet mest: att tusentals dagar användas till verkligt arbete, såsom våroch höstarbete på fältet, eller till att göra höger och venster om eller andra narraktigheter och dagdrifveri? Under de sista 3 å 4 åren sinnes intet, som kunde föranleda den tillökning i krigsutgifterna, hvilken beslutades af sednaste storthing. I hela Europa rådde fred och intet spår af krigstillrustningar, sedan det tyska kriget var förbi. Ryssland är lugnt, Sverige har hungrat efter att hafva smält sina stora statslån, Danmark kufvadt efter förlusten af Sydjylland; Sverige är dessutom vårt brödraland, och Danmark är skandinaviskt sinnadt. IIvem skulle då vilja göra oss något förnär? Det är löjligt för Norge, som endast har att uppvisa storleken, men icke krafter, att vilja blåsa upp sig som om det vore något stort. Vi äro i afseende på krigisk styrka för små för att möta en fiende annorlunda än just mellan våra egna sjell till sjelstörsvar. All den öfriga storhet, som styrelsen lägger an på med ofantligt dyra fartyg, kanoner, fästningar, Hortens befästande, dekorerade, guldbeprydda riddare 0. s. v., kunde undvaras. Ett obemärkt inre försvar är hvad vi borde lägga an på; frihet och det fria arbetet borde vara grundvalen för krigstjensten. Tvingar man någon att vara officer? Nej. Hvarför bör då tvång mera användas mot den simple krigsmannen? Här har man just ett tillfälle att lätta näringsvägarne. Den tvungna krigstjensten är det orimligaste ting, som någonsin påhittats af jordens tyranner. Många betrakta krigstjensten nästan lika med att bli dömd till straffarbete, och följden är, att mångfaldiga utvandra till Amerika för att undandraga sig densamma, eller med egen hand hugga af sig ett finger. Derför vilja verldens friaste folk, Englands och Amerikas, ej veta af den; de vilja ej vara slafvar, ty krigareyrket är den frie mannens arbete, som bör utföras efter öfverenskommelse för en bestämd dagslön, likasom när jag leger en fri man till slåtterkarl, skogshuggare eller skollärare. Då kan man vänta att få så trogna arbetare, som det är möjligt att erhålla i denna AAA — aAn Wåctane 2 Ad