oe ff PM j den bestämda. — —— Prins Pierre Bonapartes process De utländska tidningarne innehålla e mängd telegrammer och korrespondense från Tours rörande den process, som derÅstädes pågår emot kejsarens kusin, prins Pierre Bonaparte, anklagad för mordet : publicisten Victor Noir. Det uppehålla sig i Tours icke mindre än 27 korresponden ter för franska tidningar, utan att räkndem som vistas der i samma uppdrag för engelska och tyska tidningar. Iilloppet saf främlingar var ansenligt. För en liten vindskammare sordrades i hyra 27 30 fr. om dagen. Invånarne i Tours, äger en korrespondent, äro fria från politiska passioner och intressera sig icko särdeles för processen, men desto mera för att förtjena pengar på de tillströmmande främlingarne, som måste betala allt mycket dyrt. Måndagen den 21 dennes tog processen sin början. Föregående Lördag och Söndag var bangården i Tours uppfylld af nysikna. Man väntade nemligen att få se prinsen; men denne hade — mängden ovetande — allaredan natten till Lördagen inträffat och förts i en hyrvagn till den för honom inrättade lokalen i fängelsedirektörens våning. Fönstren i prinsens rum ligga åt gatan, men de tilltäppta luckorna utestänga de nyfiknes blickar. Om Lördagen anlände prinsens gemål med deras tvenne barn till Tours. Hon skall vara dotter af en snickare i en af Paris förstäder. Hon och barnen besökte honom på Söndags förmiddag. Vid deras anblick greps han af en häftig rörelse. Han hemtade sig likväl snart och återvann sitt lugn, som aldrig lemnar honom, utom när han råkar i vrede. Först på Söndags afton var man färdig med alla förberedelserna i justitiepalatset. Man har så väl begagnat hvarje tum af utrymmet, att rättegångssalen rymmer 80 personer mera än vanligt. Sedan i Lördags var justitiepalatset afspärradt genom en piket soldater. Den domstol, som skall döma prinsen, är en jury af 36 medlemmar, som utlottas ur en storjury af 87 medlemmar, en från generalrådet i hvarje departement i Frankrike. Departementet Seine, der Paris är beläget, har icke något generalråd och lemnar derför ej heller någon medlem till storjuryn. Mönstrar man de 87 medlemmarne i storjuryn, påträskas ibland dem icke mindre än 30 mairer, 17 lagkarlar, åtskilliga fredsdomare och andra officiella personer, mer eller mindre beroende af hosgunsten. Grefve Cosse-Drissae, kammarherre hos kejsarinnan, besinner sig ibland de utvalde. Man anser det skulle hasva varit klokt handladt af regeringen, om den örhindrat personer, beroende ar hosvet, att taga plats i storjuryn. Såsom general-prokurator fungerar hr Grandperret och såsom general-advokat ix Pergon. Prinsen har tvenne advokuter, hrr Leroux och Demunge. Vamiljen Noirs sakförare heta Laurier och Hlohlet: Som den sistnämnde y qrMarseillaiscs hela ktionspe a skall höras i saken, har redaktionen flytat till Toars, der den bebor ett särskilt hus och utgifver bladet, som alltså blilver ett slags hufvudkälla, om ock något parisk, för tilldragelserna under processens sång. På vägen till Tours hade dessa herrar kommit att sitta i samma kupe som några medlemmar af storjuryn, med vilka de råkat i en temligen hälvig ordvexling af politisk natur. Striden blef i ängden så het, alt hrr generalråder besärde och äfven erhöllo en annan kupå. senast vid ankomsten till Tours företogo .Marseillaises redaktörer en politisk denonstration, i det de gjorde sitt intåg i taden med en röd fana i spetsen. Då ifven Rocheforts hörande yrkats, stäldes tt rum i fängelset i ordning för denne elebritet. Bland de instämda vittnena öfrigt ådraga sig största uppmärkamheten läkarne Pinel och Sanzueil; lamerna (eillet (prinsessan Bonapartes rammarjungsru) och fru Lugenenie Noir, len mördades svägerska. Ett i Tours len 19 gängse rykte sörmälte, att Victor NLoirs far ej velat uppträda som part i aken och att denna hans vägran förorsaat en brytning med sonen Louis. ITan kulle dock slutligen gifvit efter, sedan n högt stående personlighet, som vill tt processen har sin gång, stält en sumna nennäingar fill hans särfnganda