Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1870, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Af anledning, som här nedan meddelas, hade ministerpresidenten tillskrifvit Rouher — för att föredragas i senaten — följande skrifvelse: -Ilerr president! För nägra dagar sedan kom hr Ferry, generalsekreterare i senaten, till kansliet för att fråga, hvilken dag regeringen kunde infinna sig i den senatskommission, hvilken är uppdragen att prötva det förslag till senatskonsulta, som atser upphäfvandet af art. 57 i författningen. Hr Ferry erhöll då till besked, det intet svar genast kunde lemnas, emedan jag först måste rådgöra med mina kolleger, äfvensom att ett uppskof vore nödigt för regeringen. Jag anser mig böra påmi E irom, af farhåga, att detta svar icke bli exakt öfverfördt till Er, och jag beder, det N otficielt måtte meddela senaten detsamma. Detta bref till senatspresidenten utvisar, huru skickligt justitieministern förstår att reda sig mot de intriger, som göras mot honom, hans kolleger och hans liberala program. Rouher hade — tillsammans med sina reaktionära vänner — gjort Olliviers reformförslager (i hvad angår senaten) till utgångspunkt för sina kabaler hos kejsaren, för att göra Olliviers åtgöranden allt mer och mer misstänkta. Senatspresidenten — då han såg, att man genom afskaffandet af art. 57 (angående märernas utnämning) gjorde allvar med reformerna i den konstituerande makten — hade af ministeren begärt en fullständig plan angående vidsträcktheten af dessa förändringar, och han hade räknat på, att kejsaren, förskräckt öfver sina ministrars radikala sträfvanden, skulle göra en omkastning i konservativ riktning. I grunden handlade det om följande: Så länge senaten ensam besitter den konstituerande makten, är den personliga regeringen endast de facto, icke de jure upphäfd. Ty det, som i dag medgilves af en senatskonsulta, kan — om det icke anses slå väl ut — i morgon återtagas af en annan. Det är således för ministrarne en litsfråga att undandraga sitt reformverk en sådan karakter af provisorism. Men detta kan endast ske, sedan senaten, som ofta visat smak för reaktionära åtgärder, icke längre är i uteslutande besittning af den konstituerande makten. Å andra sidan förklaras häraf, hvarföre motståndarne till det parlamentariska systemet just koncentrera alla sina krafter i denna punkt, och detta för att möjliggöra en återgång till det gamla tillståndet. Ollivier hade på sitt rättframma sätt helt enkelt svarat senatens generalsekreterare på förenämnde fråga, att kabinettet skulle öfverlägga om densamma samt sedan lemna svar. Rouher hade just nyligen fått detta svar, då baron Brenier i senaten väckte en interpellation derom. Justitieministern, hvilken detta ej undgått, tvang Rouher genom sitt bref att sätta senaten i kännedom derom, och den tvekan, som i skrifvelsen uttrycktes om, att svaret möjligen ej blifvit riktigt uppfattadt, var ingalunda riktad mot generalsekreteraren, utan mot presidenten i senaten, hvilket senatorerna nog fattat. Fienderna till den nya ministören ha hos kejsaren förlorat ett medel för sina planers lyckande, som de förut mycket räknat på, nemligen spöket om den orleanistiska sammansvärjningen. Det af Montalembert på dödsbädden ordnade valet af Ollivier till medlem af akademien har alldeles fördrifvit detta spöke. Kejsaren har för Ollivier uttalat sin glädje öfver, att akademien just skall välja honom, , enär detta är ett verkligt tecken till försoning. Som man vet, vistas den franske ambassadören i Rom för närvarande i Paris, utan tvifvel för att i utrikesministeren muntligen meddela huru det står till i Rom. Grefve Daru säges vara för afsänlandet af en ny not till Rom, hvilken samtidigt skulle öfverlemnas till påfven ch till konciliet. Flertalet af hans kolleser äro emellertid emot ett sådant steg. inmärkningsvärdt är följande meddelande ,France: Mm berättar, att Thiers, på grefve Darus råga hvad han ansåg att regeringen borde föreaga i afseende på konciliet, svarat sålunda: ,Det r sannerligen tid att nu påminna sig, det ett oncilium hålles i Rom. För åtta månader sedan ade man bort förutse, hvad af detsamma kunde ramgå, och det hade då varit skäl att underdandla med påfven; men hvad skulle man nu unna göra? Jag erkänner för min del, att jag cke kan uppgifra detta. — — Med ett ord: et var en oskicklighet, att ingenting skedde förra ret; men det skulle vara en dumhet, om man ille i detta ögonblick handlaDen i duell stupade Henrik af Bourbons ldste son har ankommit till sin i Paris istande onkel Don Francisco Assis, Isaellas gemål. Det säges, att Don Francisco kall, tillsammans med sin brorson, föreaga en resa i utlandet, som skall räcka fver ett år. Kejsar Napoleon lärer hafva lagt horom denna exil, enär den fortfaande oenigheten mellan Don Francisco h hans äkta hälft väckt allt för stor argelse i Paris. Prins Pierre Bonaparte och Ulric Fonielle ha sedan den 10 Januari, då den lodiga tilldragelsen i Auteuil timade, icke räflats förrän den 21 dennes, då de bege stodo inför den höga domstolen i Tours, er de nästan genast öfverföllo hvarandra ed otidigheter. Hvar och en af deml: idblifver sina förra påståenden; Fonvielle ar dessntom förnekat, det han någonsin. ttrat, att prinsen fått ,,en dugtig örfilf Victor Noir. Enligt Frangais hade — lag stadgadt