Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1870, sida 2

ska ministeren. Ett och annat märkligt företedde dock debatten. Thorsdagens sammanträden. Båda kamrarne godkände statsutskottets förslag till voteringspropositioner i de ännu oafgjorda statsregleringsfrågorna. Första Tkammaren återremitterade dock den punkt, shvaruti utskottet, i afseende å vissa frågor, der kamrarna stannat i olika beslut, försklarat dessa frågor hafva förfallit. Beslustet fattades på yrkande af grefve Henning f Hamilton och i syfte att utskottet måtte särskildt redogöra för kamrarnas skiljakstiga beslut och derigenom gifva kamrarna stillfälle att sjelfva algöra, huruvida de förberörda frågorna skulle anses såsom förfallna eller icke. Åtvenledes godkände kamrarna bankoutskottets förslag till voteringsproposition i afseende på de olika besluten om bankovinstens användande. Härefter förekom konstitutionsutskottets s. k. döcharge-betäånkande. I Första kammaren uppstod vid föredragningen häraf Jen längre diskussion, som öppnades af frih. J. Schwerin. Ial. uttalade i korthet dels sitt klander de ver. att 1865 års ministöre icke framlagt för rikssdagen ett tullständigt regerings-program, dels sin öfvertygelse om nyttan för det gemensamma arbestet mellan riksdagen och regeringen, om den sedsuares talan inför representationen fördes af en ministerpresident. Beträffande representationsförändringen hade tal. icke erfarit, att några vigtigare reformer till samhällets bästa derigenom blikvitbesordrade. Grefve Henning Hamilton erhöll bärester ordet. Till en början påpekade han, att man icke måtte tillägga konstitutions-utskottets ifrågavarande dechargebetänkande någon politisk betydelse. Man: måste nemligen då antaga, att belatenheten vore allmän, hvilket strede möt det missnöje, som uttalat sig i landet. Med erkännande af regeringens , sgoda uppsåt, nit och dess mödosamma åligganden jsamt med uttalande af sin aktning för densamma, ville tal. antyda några orsaker till detta missnöje, de der kunde sökas i förnuftsskäl och ädel fosterlandskänsla. Såsom en bland dessa orsaker till! missnöje nämnde talaren, att man icke funnit de j förhoppningar törverkligade, som, efter det nya statsskickets genomförande, ställdes på regeringen som stora förändringar i olika grenar af vår samhallsförvaltning. Vidare finnes det blott en tanke om önskvärdheten af större sparsamhet och ordI ning beträflande statsverket. I betraktande af de sinanciella svårigheter, hvarmed tal. visste regeringen hafva att kämpa, kunde han väl icke förebrå densamma brist på sparsamhet, men ville påI peka, att en och annan föreställer sig, att regerinI gen sparar i smått och för mycket ser på, att Statsmaskinen bar olja för dagen, men icke ser på framtiden och sådana större reformer, som kunna underlätta folkets utgifter. En ytterligare och kundka, största orsaken till missnöjet läge deri, att man af regeringens uppträdande lemnades i ovisshet om hvilken ställning regeringen i verkligheten l intog och hvilket mål den för sig utstakat. Såsom förhållandet nu är, då man sväfvar i okunnighet om huru regeringsmedlemmarna rösta i vigtigare I frågor, kan regeringen icke påräkna stöd af de enI skilda representanterna; men tal. förklarade sig med gladje skola helsa den dag, då han genom regeringens framträdande med bestämda åsigter, kunde lemna den detta stöd. II. exc. hr justitie-statsministern frih. De Geer upptog de af föregående talare framställda anmärkningar. Han förutskickade först den erinran, att en I diskussion i detta ämne icke ötverensstämde med hans tolkning af grundlagen, på samma gång han j erkände svårigheten af att, då man ej ens kan genom lag bestämma gränserna för tryckfriheten, j kunna binda talfriheten medelst lagstadganden så, att de ej kunna kringgås. En annan fråga vore; gagnet af en sådan diskussion, då man ej genom omröstning kunde bedöma majoritetens åsigter i I frågan. Om anmärkningar framställas rörande , speciella frågor, vore det ej fullt ridderligt att framställa dem utan att lemna regeringens medlemmar tillfälle till förberedelse och att icke medI gifva dem, som dock måst noga väga sina ord, samma förmån, som Riksdagsordningen lemnar de enskilda representanterna, nemligen tid att förbereda sig. Konungens rådgifvare hafva då ej annat ; val, än att antingen lemna anmärkningarna obesvarade, hvarigenom dessa likväl kunna lemna efter sig intryck, som de ej förtjenat, eller ock bemöta ett väl förberedt anfall, utan att ha haft tillfälle att samla de upplysningar, som äro erforderliga. En tredje utväg, som talaren förbehöll sig. i den mån den behöfdes, var att behandla de spåciella anmärkningarna såsom interpellationer och bestämma tiden för deras besvarande. Beträfkande de anmärkningar, som atse regeringens system il dess helhet, erinrade tal. att kunde ej systemet försvaras genom handlingar, så tjenade äkven de vältaligaste ord till intet. Tal. visade svarigheten att framlägga ett program af regeringsprinciper. Detta skulle endast föranleda till utvexling af allmänna fraser, som gjorde att regeringens ställning blefve mindre klar än förut. Man har sagt, att ,,då man vill en revolution, vill man den s ej för revolutionens skull, utan för att få förandringar.. Detta må ega sin rigtighet; men det gifves förhållanden, då man anser en stor institution ej längre kunna brukas och vill en förändring utan något annat direkt mål, än att göra statsmaskinen ändamålsenligare. Försigtigheten bjuder, att i den ej förr vidtaga några ytterligare speciella reformer, äm man blitvit bekant med den nya maskinens gång. Med afseende på regeringens anmärkta uraktlåtenhet att taga initiativ i vigtigare frågor påpekade tal. att regeringen framlagt förslag till ny föreningsakt mellan Sverige och Norge; till omorganisation af statsrådet, såsom början till en omorganisering af embetsverken samt slutligen ett omfattande förslag till förändringar i försvarsväsendet. Det vore för öfrigt ej lätt för regeringen att taga initiativ, då riksdagen, snart sagdt i alla möjliga frågor, sjelf gjorde det. Beträffande regeringens hushållning, hade Första kammaren i de flesta frågor, genom beviljande af hvad som blifvit begärdt och ibland genom att lemna mera, sjelf godkänt densamma. Afven hade anmärkts, att man vore i ovisshet om regeringens tänkesätt, samt att detta hade hindrat uppkomsten af ett regeringsparti. Hindret derför låge, enligt tal:s åsigt, i en inneboende sjelfständighetskänsla, som regeringen, för att tillfö säkra sig ett fast stöd, icke ansett sig vilja uppoffra. För öfrigt hade regeringen icke lemnat riksdagen i okunnighet om sina tänkesätt, och att statsrådets ledamöter ej uppträdde i hvarje ny fråga, trodde talaren att kammaren skulle hålla dem räkning för. Hr Wern utvecklade de orsaker, som föranledt representations-förändringen, och framhöll såsom ett dermed vunnet mål, att det gemensamma arbetet underlättats mellan regering och representation samt mellan dess medlemmar inbördes. Tal. betviflade icke, att detta arbete skulle bära frukter. Beträffande uppkomsten af en partiregering, yttrade tal. sin farhäga derför, emedan den endast väckte split och konflikter och hindrade att frågorna afgjordes blott och bart för sin egen skull och mången gång skulle undertryckas. I grefve Hamiltons önskan, om större ordning i statsförvaltningen, instämde talaren, hvaremot han, beträffande regeringens framträdande med bestämda principer, gick en medelväg, med uttalande af den Önskan, att regeringen, i den mån dess handlingar visa sig, måtte förena dessa bandlingar med uttryck af dess åsigter, då man kunde tillräckligt se hvad regeringen vill. Hr Bergstedt yttrade sig hufvudsakligen om konstitutionsutskottets genom grundlagen bestämda förhållande i denna fråga till regeringen, och sökte visa nära nog omöjligheten af att under nuvarande förhållanden, då nästan hvarje embetsman står under kontroll af offentligheten, kunna t komma fram med ett annat betänkande, än det g nuvarande. d Hr Rydin sökte visa, att det omtalade missnöjet hade sin grund i den jäsning, som rådde nä-m stan öfverallt i utlandet, och påpekade, i afse-y ende på talet om sparsamhet, att den enskilde hade i detta afseende mest att förebrå sig. samt ——ö—!— A— — ADC— —— —tEx — — D: AP — — — O — MO: