Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1870, sida 3

a Blandade franca Lefve Konkurrens och Fattigdom! Under denna ötverskrift läses följande annons i Vadstena läns tiduing: Jag anhåller i djupaste underdånighet, att få mottaga några gamla rakknilvar att slipa, annars blir jag både maläten, uppäten och utäten. Myrström, Stadsbarberare och IIandtverksföreningens ulllörordnade Faltskar (utan lön). En liten amerikansk pys. som af en tidningsredaktör blef tillfrågad om ban visste, hvad man brukade göra med, pojkar, som ljögo, svarade De blifva skickade till Newyork att skrifva tidningar. Adelina Patti bar före sin afresa från S:t Petersburg fått från en dervarande adlig klubb en med 31 diamanter och en dyrbar perla smyckad brosch, värd 75,000 franes, och af italienska operaus orkester en lagerkrans af guld med passande inskrift. Metodister i Skandinavien. I, Sändebudet, svenska metodisternas i Amerika n, läses: Vår mission till Danmark, Norge och Sverige. begynte 1854. I Danmark och Norge hafva vi nu 12 missionärer, 535 medlemmar, 7 lokalpredikanter, förmanare. 13 söndagsskolor med 564 barn och 51 lärare. I Sverige, der missionen egentligen begyute 1867 räknade vi i Juni 1569 14 missionärer, 24 predikoplatser, 10 föreningar med 9 medlemmar, 9 söndagsskolor med S0 lärare och 8! elever. Auktion å taslor. Utom den förut nämnda Demidostska har nu en annan dyrbar tafvelsamling at berömda franska målare, tillhörig en herr Edvards, blifvit försåld på offentlig auktion i Paris. Denna egde rum den 7 dennes, och de 37 taflor, som samlingen inneböll, såldes för 547,950 francs. Bland tatlorna funnos 9 af Eugene De la Croix, hvilkas p r varierade emellan 7,30) och 49.000 srancs. ämnde pris uppnådde målarens berömda ,,Les Convulsionnaires de Tang och hans ,Slaget vid Poitiers gick till 4 francs. För ett landskap af Berry betaltes francs. En talande kanarifogel. En familj af medelklasseu uti Kjöbenhava är för närvarande i besittning af ett underverk, på hvars tillvaro ingen har velat tro, förrän man ötvertygades af sina egna öron, nemligen en talande kanarifågel. Hustrun har haft denna fågel från dess första späda ungdom, nästan förrän den hade fått fjäder på kroppen, och har dresserat den med stor omsorg, ofta tilltalat den med smeknamn och i det hela sysselsatt sig mycket med den. Efter hand utvecklade fågeln en stor talang som sångare, men för icke längesedan har den tillika börjat att tala, i det den med en fin liten röst och likasom sugande orden till sig upprepar det smeknamn, som den så ofta har hört, och en hel mening, hvari det förekommer. Att starar kunna lära att tala är nogsamt bekant, men detta är säkerligen det första exemplet på, att äfven en kanarifågel har förmått efterlikna den menskliga rösten. Dagbladet anmärker uttryckligen, att detta icke är något rykte eller ett skämt, utan ett verkligt faktum, som många kunna bevittna. Namnet och adressen på den familj, som eger den märkvärdiga fågeln, säger tidningen sig kunna uppgifva, 3 men besarar att de nyfiknes antal då skulle blitva alltför stort och rent af störa husfriden i 2— .000