Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 2

Ilärester förekom i första kammaren bevillningsatskottets betänkande angående allmänna berillningen. Utskottet har i detta betänkande afstyrkt åtskilliga motioner om den nliga skyddsafgittens upphörande, om fö, g i sättet för utgörande af 2:a artikelns bevillning samt för pröfningskomitcernas sammansättning. Samtliga de motioner blefvo nu, i enlighet med utskottets afstyrkan, afslagna utan anmärkningar. 1 längre diskussion uppstod deremot angående frågan om höjande af bevillning för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. I anledning af åtskilliga i sådant syfte kta motioner bar bevillningsutskottet nämligan föreslagit, att den enskild bank för sedelutgifningsrätt enligt 15 5 bevillningsstadgan ålagda bevillning höjes från 2 till 5 rdr för hvarje 1,000 rdr af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under nästtöregående året varic utlemnade i rörelsen. Mot en sådan åtgärd uppträdde hrr frih. v. Otter, Ekman, v. Koch, Gegerfelt, Wallenberg, frih. v. Schwerin, Bennich och Peyron. Dessa ta:re sökte visa, att landsortsbankerna, hvilka tillkommit långt mindre med beräkning på hög vinst, än för att betjena ortens rörelse, i allmänhet gifvit ringa afkastning och icke kunde bära förhöjd beskattning, så vida de icke tvingas att af de länebehöfvande betinga sig högre vilkor, än hittills ifrägakommit; i hvilken händelse verkningarne af skatteförhöjningen torde ytterst träffa dem, som minst böra ytterligare betungas; och åtgärden skulle sålunda endast blifva en orättvisa mot de lånesökande och lägga ett onaturligt band på den allmänna penningerörelsen. ven ur rent rättslig synpunkt vore förslaget förkastligt, emedan en skattehöjning, efter det oktroj en gäng blifvit beviljad, vore att anse som ett ingrepp i den enskildes rätt. Irr v. Geijer, Arrhenius, Hazelius, Rydqvist och gretve C. G. Mörner förordade deremot jörslaget. Å sin sida sökte dessa talare visa, att den ifrågavarande förhöjningen i bevillningen dels vure obetydlig i jemförelse med bankernas medelvinst, dels att den i sig sjelf vore alltför ringa för att kunna utöfva nägot skadligt inflytande på någon enskild banks ekonomi, hvaremot sammanlagda beloppet af denna förhöjning skulle bereda staten en väl behöflig inkomst. Det vore icke fö mycket, att bankerna för privilegiet af tefri kredit linge betala 1 proc., i stället för hittills endast 3. IIr Rydqvist, som hade ett låagt anförande i ämnet, syntes till stor del häntöra sig till förhällandet mellan riksbanken och privatbankerna och det menliga inflytande, som de sednares långt drifna sedelutgifningsrätt utövade på riksbankens förmåga att motsvara den allmänna penningerörelsens fordringar. Vid anställd omröstning mellan de olika åsigterna segrade de förstnämndas eller deras, som motsatte sig en förhöjning i bevillningen, med 69 röter mot 9. Utskottens verksamhet, Andra kammarens tillfälliga utskott N:o 5 för behandling af hr Mankells motioner om försvarsväsendet hade i Måndags sitt första sammanträde, rarvid utsågs: till ordförande hr Almqvist, till viceande hr v. Geijer och till referent hr Mancell. EA Rs inn