NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — IIlllemo! väl mätt, gamle vän ... hvi sitten I här så sorgsen i hug? — ropade herr Carl och stannade framför gubben. Denne såg upp med sina hjertegoda ögon, och hans uppsyn kunde icke, huru mycket han in syntes bemöda sig derom, dölja för hans herre, huru bekymret högg omkring sig i hans hjerta. Han steg upp och ville gå sin väg, men marsken nödgade honom alt sätta sig och att säga, hvad det var, som så tryckte hans sinne. — Minst väntade jag att se ditt anlete mulet när på Fogelvik... Tids nog komma bekymren, här vi lemna Fogelvik ryggen... Dessa dagarna, som vi nu skola vistas här, skola vi egna åt lugnet och glädjen. Ser du då ej, gamle, att jag blifvit iksom på nytt född här, och du var ju sjelf så 3lad och nöjd som om du blifvit ung på nytt, när lu drog ut i går att se om mina gårdar häromkring. Ilar du fått onda tidender på din rundidt, eller har du plågats af onda drömmar, som innu hänga tunga qvar i din hjerna. säg fritt ut, gamle vän, så skall du se, huru friskt de skola hsåsa bort med morgonvinden. Gubben såg på sin herre och log helt vänligt. — De begifva sig söderut — svarade han indvikande. — Jag såg gamle herr Krister och tans son herr Carl Kristersson... jag såg ock serr Ragvald Pure. ..! — Det namnet gick ej lätt öfver dina läppar, Erland ... helt visst talade du med horom . ..? ) Så HM N.a 67