Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1870, sida 4

Den sölinde. Må den, som med egna ögon läser denna öfverskrift, tacka den Högste, som gisvit honom en af jordlifvets skönaste gäfror! synen. Säkert önskar han att visa sin tacksamhet för detta goda, och hvad kan i så fall vara honom kärare än att bidraga till den blindes återfående af synen eller till hans tröst, derest blindheten är ohjelplig. Det finnes — bland andra, som äro beröfvade sina ögons ljus, — en 73-årig man, som i 30 år med utmärkt samvetsgrannhet, kunnighet och nit förestått en privat h. elementarskola för gossar; han har en sjuklig hustru och tvenne oförsörjda döttrar, af hvilka den ena redan länge varit blind på det ena ögat. Men icke nog med denna olycka; den gamle familjfadren lider nu sjelf af en svår ögonsjukdom, som sannolikt slutar med total blindhet, derest ej snar hjelp mellankommer. Skickliga läkare hafva sagt, att hans syn möjligen ännu kan räddas, om ban blott kunde få hvila och skötsel. Men huru skall han fi medel dertil!, och hvarmed skall han under tiden föda sig och sin familj? Ack, hela familjens existens beror på sjuttiotre-dringqens arbete! Det är derför man härmed åter vågar bedja den outtröttliga menniskokärleken om hjelp tör den gamle mannen. Den minsta skärf mottages med tacksamhet, och må den blifva välsignelserik såväl för gisvaren som mottagaren! Vidare underrättelser om den gamle lemnas af litteratören J. Philipsson å Handelstidningens byrå i Göebhorg, och bidrag af dem, som godhetsfullt vilja hjelpa den ofvannämnda samilen, emottagas å nämnde tidnings an3 honskontor.