Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1870, sida 3

drag af ovilja, vare sig att detta rörde det samtal, som han haft med erkebiskopen, eller dettas afbrytande genom marskens ankomst. Erkebiskopen åter tycktes med välvilja se marsken inträda. Prelatens ansigte var blekt och aftärdt. En djup sorgbundenhet låg utbredd deröfver, och blickens skärpa gaf åt det hela ett utseende af stränghet, som afvisade för att icke säga bortskrämde hvarje förtroligare närmande. — Jag belsar eder med glädje välkommen till Stockholm, vördig fader, herr erkebiskop — sade marsken. — Jag kommer sör att förvissa mig om sanningen af hvad man säger, att I ären sä till helsan återstäld, att I kunnen följa oss andra ned till Kalmar till det förestående mötet med konungen. — Vi äro just inbegripna i samtal derom — genmälte erkebiskopen — herr Jöns Bengtsson och jag, och jag har med nöje mottagit hans vänliga mbjudning från hans morsader, herr Krister, att lägga till vid Nyköping på nedresan. Men i öfrigt — han vände sig serskildt till domherren — hoppas jag, att I nu hafven fullt förstått min mening? Herr Jöns Bengtsson böjde leende sitt hufvud och yttrade med en hastig blick på marsken: — Jag har förstått eder mening, vördig fader, men I månden gifva mig det till, att jag tviflar på möjligheten för konung Erik att numera komma åter till Sveriges rike. Det blef tyst en stund. Så yttrade erkebiskopen: — IIvar så sker, så kunna vi väl finna en konung på annat håll efter som Sveriges lag bjuder och i enlighet med gammal god sedvänja. — Och hvar skulle vi väl finna honon? — sporde herr Jöns och spratt till. — Varen obekymrad derom — svarade erkeI biskopen med ett allvar, som gaf ännu djupare