Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1870, sida 3

Domherren bugade sig till afsked och gickMarsken dröjde något längre och samtalet fortgick mellan honom och erkebiskopen, hvarunder han tyckte sig finna allt klarare, att hvad som skilde i hans och erkebiskopens uppfattning af de allmänna ärendena var öfver hufvud taget ganska ringa. Vilkoret, hvarunder erkebiskopen ville konungens återkomst, var i sjelfva verket sådant, att det aldrig af konung Erik skulle uppfyllas, och var det då erkebiskopens allvar hvad han yttrade om en infödd svensk konung, så tyckte sig Carl Knutsson knappast kunna finna en bättre och mäktigare bundsförvandt för sina planer. Han skildes derför från den höge prelaten i den gladaste sinnesstämning och det låg en innerlig värma i hans röst och min, när han önskade erkebiskopen en lycklig färd. — Skullen I för storm och ondt väder behöfva en tillflykt under resan, så glöm ej, vördig fader, att Fogelvik skall stå eder öppet med god kost och en varm säng, hvilken stund I det önsken. Jag rider sjelf från Stockholm i öfvermorgon och hoppas sofva tredje natten på Fogelvik. Ett matt drag af vänlighet skymtade fram bakom strängheten i erkebiskopens öga, när han tackade marsken. Tidigt följande morgon anträdde han sin resa, men anlände först dagen derpå emot qvällen till Nyköping. Han beledsagades med mycken vördnad från hamnen upp till slottet af herr Kristers höfvidsman. Herr Krister bade nämligen redan på förmiddagen nödgats begilva sig bort till herr Nils Erengislesson på Nynäs, hvilken var lagman i Södermanland och med hvilken han sedan skulle färdas landvägen ned till Kalmar. (Forts.)