Jernvägstrasiken. Utskottets förslag om bibehållande af anslage härtill vid oförändradt belopp eller 4,300,000 rd; rönte motstånd af hr Key, som ansåg flera indrag ningar å trafikstaten kunna ske, såsom på kassö rernas, på statistiska afdelningens, på milkontoren stat, 0. s. v., samt yrkade anslagets nedsättande till 1,200,000 rdr. I detta yrkande instämde hr Medin, Jöns Pehrsson m. sl. Grefve Sparre med gaf, att stora inskränknirgar kunde ske, men vill ej yrka derpå, efter det statsrådet Adlercreutz för klarat, att regeringen skulle bemöda sig att åstad komma alla möjliga inskränkningar. Ur Keys för slag vann emellertid kammarens bifall med 11: röster mot 32. K. M:ts proposition om 20,000 rdr för anlägg. ning af en mindre jernvägsstation å södra stam: banan mellan Ousby och Elmhult, atslogs efte någon ötverläggning med 112 röster mot 36; sam. ma behandling rönte propositionen om en dylik anläggning vid Arlöf. Hr Ros motion om det ekonomiska kartverkets läggande till grund för skiften och afvittringar de nordligaste lappmarkerna blef slutligen i enlighet med utskottets hemställan afs Kammarens aftonsammantr först närmare midnatt. Första kamma. en fortsatte behandlingen af sjette hufvudtiteln angående utgifterna till civildepartementet. Utskottets hemställan, på grund af en K. M:ts proposition, att riksdagen måtte medgifva anläggning vid Arlof mellan Malmö och Åkarp af en mindre jernvägsstation med en kostnad af högst 20,000 rdr, att af förslagsanslaget till statens jernvägstrafik utgå, afslogs, efter votering med 42 röster mot 38, efter en kort diskussion, derunder statsrådet Adlercreutz samt hrr Troilius och W:ern förordade utskottets hemställan, hvaremot densamma afstyrktes af grefve C. G. Mörner, hrr Wallenberg och Ch. Dickson. K. M:t hadde för utsträckning vid Teknologiska institutet från tre till fyra år af lärokursen för civilingeniörselever äskat ett årligt anslag af 4,050 rdr. Statsutskottet, som afstyrkt den ifrågasatta utsträckningen i lärokursen, hade hemställt, att riksdagen måtte bevilja till aflöning åt en ny lärare vid institutet i topografi och geodesi 750 rdr och till förhöjning i aflöningen för läraren i vägoch vattenbyggnadskonsten i, 750 rdr, eller tillhopa 2,500 rdr. Rörande denna fråga uppstod inom kammaren en långvarig debatt. Statsrådet Adlercreutz uttalade härvid den önskan, utan att vilja påyrka det af K. M:t begärda högre beloppet, att kammaren i sitt beslut rörande frågan icke måtte bestämma vare sig huruvida lärokursen skulle utsträckas från tre till fyra år, eller uttala sig om fördelningen at den ifrågavarande anslagstillökningen, som i motsatt fall skulle komma i en annan kategori än de öfriga anslagen vid teknologiska institutet, hvilka k. M:t eger att efter godtsinnande fördela. Hr Leijonancker föreslog i huvudsaklig öfverensstämmelse härmed följande formulering till beslut, nemligen, att riksdagen, utan att ingå i något bedömande af huruvida lärokursen för civilingeniörselever bör utsträckas från 3 till 4 år, mätte till löneförbättring åt läraren i vägoch vattenbygnadskonst vid institutet samt till aflöning åt en ny lärare i topografi och geodesi derstädes bevilja ett anslag af 2,500 rdr. Under sin motivering till detta förslag yttrade talaren, under åberopande af sin egen ertarenhet, sitt ogillande af den sör långt utsträckta teoretiska vetenskapliga undervisning som meddelas vid våra tekniska läroverk, emedan den sällan kunde tilllämpas i det praktiska lifvet och osta undanträngde den praktiska undervisningen. IIan ansåg derföre någon utsträckning i den ifrågavarande lärokursen icke vara behöflig. Hr C. Ekman fann sig af detta yttrande föranåten att såsom sin åsigt uttala, att lärokurserna vid de tekniska läroverken voro i vissa läroämnen ilttör korta, ehuru icke beträffande teoretiska unlervisningen, men väl med hänsyn till den prakiska. Han framställde derföre det förslag att det Vf utskottet tillstyrkta anslaget mätte beviljas ,för ullständig undervisning åt civilingeniörselever vid eknologiska institutet. ! Efter slutad öfverläggning bifölls hr Lcijonanckers förslag. I Allt hvad utskottet rörande sjette hufvudtiteln öfrigt hemställt godkändes utan anmärkningar. äde slutades Härefter föredrogs och genomgicks äfven Sjunde hufynatiteln