Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Så inträfkade julen och äret 1137 gick till ända, då bud kom till marsken i Stockholm, att herr Krister slutat underhandlingen med Dalkarlarne, och att ombud från dem skulle insinna sig i Enköping. Drotsen hoppades här öfverflygla marsken, men blef helt och hållet sviken i sina förhoppningar. Marsken mottogs al sin gamle frände på det vänligaste vis i verlden, och ett gästabud var anrättadt honom till ära. Men straxt efter måltiden begåfvo sig alla de församlade herrarne tilll-klosterskugan, och här framstälde drotsen i mörka färgor Dalkarlarnes missnöje mot marsken. Till slut, liksom för att breda en vacker dager öfver sin egen kärlek till fridsamhet och försoning, sade han: — Med Guds hjelp blifver det väl godt, dock säga de alla, att de aldrig mer vilja svara till och lyda eder! Marsken svarade med reda och klarhet samt med denna yttre värdighet, som aldrig öfvergaf honom, på alla beskyllningarne, men tillade, när han slutat, med ett visst eftertryck: — Utan att jag med rätta skäl öfverbevisas skola de både lyda mig och gifva mig skatt... jag låter mig ej så afkasta! Följande dagen egde sammanträdet rum med ombuden från Dalkarlarne. Drotsen hade användt alla utvägar för att förekomma ett sammanträffande mellan sin motståndare och alla de församlade bönderna på en gång. Utan tvifvel var Carls ) Se II-L. N:o 63,