10C1—i——4 Knappast hade han sett det unga paret aflägsna sig, förrän han i största hast flög till dess bo och kastade ut alla ungarne, så att de föllo ned på marken och slogo ibjäl sig. Sedan han utfört detta nedriga dåd, flög han tillbaka till sitt tak, der han som vanligt ställde sig på utkik. Itt ögonblick derefter kom fru Stork tillbaka, och då hon såg den olycka, som drabbat hennes älsklingar, utstötte hon ett hjertskärande skri och flög bort, men återkom straxt i sällskap med sin man. De höllo en kort ö äggning, genom hvilken de syntes ha blifvit öfvertygade, att det var fruns gamle friare, som tillfogat dem denna sorg, ty plötsligt störtade sig storkparet med yttersta raseri öfver sienden, som, svårt sårad och blödande, nödgades rädda sig genom en blixtsnabb flykt, hvarefter han icke vidare blef synlig på sin gamla plats. Patenterade uppsinningar i England. En underlig race att studera, dessa uppfinnare! utropar en Londontidnings kronikör. Vet ni hur stort antalet är af patenter, som sistlidet år utfärdades i British Patent Office? Jo, 14,000 stycken! Det kan man ju kalla en rik skörd! Fjorton tusen uppfinningar! Ilerre Gud, hvilket märkvärdigt tidehvarf vi lefva i! Så har man till exempel utfunderat öfver trettio medel till håjande af mensklighetens välbefinnande och komfort. Om man fortsätter att så der marschera med jättesteg, så blir vår planet snart ett riktigt jordiskt paradis. . Bland utfärdade patenter sistlidet år finner jag flera, som äro ofantligt roliga. En person har reserverat uteslutande åt sig rättigheten att sälja en noga afvägd blyklump, afsedd att fästas vid svansen på kor, med ändamål att hindra detta bihang att piska ansigtet på den som håller på att mjölka. Men detta är då blott en obetydlighet. En originel herre har tagit patent på en uppfinning, som kommer att inbriuga honom vackra summor: det är formuläret till en Herrans bön, som skall uppläsas med hög och tydlig röst af personer som — stamma, med den eftekt att de bli qvitt detta lyte! vya annan uppfinnare har uppfunnit the horse refresker, ett slags persoreradt munlag. som är satt i förbindelse med en i åkdonet betintlig vatten-reservoar, så att hästen kan laska sig utan att behölva stanna. En vacker framtid förespår jag åt ett hårkrusningsjern, som har den enorma fördelen att kunna bega till: 1. att krusa hår med; 2. till papper: till klädhängare; 1. till haisduksnål; till blombukett-bållare och 6. till bokmåt Men ingenting öfverträffar dock, gt min tanke, den utmärkta apparat, som afslutar serien af uppfinningar. ,Snarkarens vän — så kallas den — är helt sonika ett snillefoster och den som uppfunnit densamma bör bli betraktad som en af mensklighetens välgörare. Snoarkarens vän! At namnet kan man ej gissa till hvilken sorts apparat det är fråga om. Det är ett delikat instrument, som, placeradt öfver nästippen, helt och hållet undertrycker det obehaghga ljud, som kommer ur näsborrarna. Denna apparat blir af den obeskrifligaste nytta under snufperioder, och alla hustrur, som ha snarkande män, skola hädanefter få frid och ro i äktenskapet. Men der ,.snarkarens vänkommer att vinna största framgången, det blir i kyrkan; tänk er bara, en eller två sådana till hands i hv: rje bänk, hvar och en kan ljuft slumra in, utan att behöfva frukta, att han -väcker sin granne! Narrad handelsman. En gårdfarihandlare, eller så kallad knalle. bodde någon tid i Nährs pastorat på Gotland. Nu är det på Gotland ett bruk, att aldrig församlingen under gudstjensterna börjar en ny vers i en psalm, om icke klockaren först börjar den eller, såsom det heter, ger ton, så att om pastorn vill hafva t. ex. endast de tvenne första versarne sjungna al en psalm, så säger han endast till klockaren att icke ge tonen till den tredje versen. Som kyrkoherden i församlingen hade fattat ovänskap till knallen, och denne derjeate hade en ganska klar ech stark röst att han jemt lät böra sig i kyrkan, så bygde denne härpå sin plan att förtreta honom. Då han således en söndag såg att knallen var i kyrkan, lät han klockaren på nummertaflan uppsätta psalmen 253 G. ps. b. med tillsägelse att endast tonen till de 5 första versarne. knallen, som i sången höll jemna steg med klockaren och som nu för tillfället icke lknnde ana något hemligt svek, föll äfven ganska riktigt i snaran, ty församlingen, då den hade utsjungit de gifna versarne och då klockaren icke gaf tonen till den följande, teg tvärt; hvaremot knallen med sin klara bas drog till med början på den nästa: ,,Handla med mig . It här stannade han flat, då han endast örnam sin egen röst skalla genom hvalfven. Att detta välbekanta utrop af en knalle väckte en utomordentlig sensation på församlingen, lär hvar och en kunna tänka si En strike i Norr phing på 1700-talet. In tidning berättade nyligen om en strike, . hvars maker, hette det, riden väl aldrig tillförene berittnat.. Loliskonstaplar och stadssoldater i Rheims hade nemligen aslagt sina uniformsn 3 dagspenning med 15 centimer. I anledning här Norrköpings Tidningar följande: Just här i vår egen goda stad inträflade på 1700talet en dylik strike. Det hör till historien, att stadsvakten, i en nyare tid kallad ,,stadeas mili år, en gång utgjorde den enda polise tminstone dess kär Den bestod af 2 ignisikativt tal, ty äfven de äldstes nade lika många medlemm ar. Den fysiska och den moraliska vakten om staden liksom i en konstellation enumeriskt uttryckt! Vaktkarlarne, såsom de i början anspråkslöst benämndes bland at, att patrullera om nätterna, hvarvid de blåce i horn eller lurar. Och nationalfärgerna buro de. I blåa frackar och stöfletter, i gula byxor och med gula sultaner i hattarna samt väpnade med långa värjor och bardisaner, företedde de någonting chevalereskt, hvilket ej kunde annat än imponera. Langre fram i tiden erhöllo de gevär med bajonetter och vordo riktigt fr Jemte uniform och sold, åtnjöto de fritt husrum i corps de gardet, hvartill äfven hörde en liten krog. Solden var dock något knapp, belöpande sig till 50 daler kopparmynt eller 3 rdr 16 sk. om året, h utgick dessutom ej ordentligt. Till belysning cor S de gardet var anslaget ett belt lispund Jus årligen, som dock ej räckte till. En gång ann sig vakten till och med i saknad af ,värjor och gehäng-. Det ena med det andra måste alra missnöje, hvilket vixte allt mer och mer. örgäfves skärpte magistraten disciplinen och lät ill den ändan reparera och med rullar under föterna förse ,trämärren, Den strike, som länge iotat, inträfiade och, eget nog, just på det stora evolutionsåret 1772. Med förklaring, att ,,de icke unde vid sina sysslor hafva födan, utan nödgales svälta ihjält, sleto gensdarmerna en afton af ig uniformerna och kastade bort gevären. Derpå attade de sina lurar och utstötte liksom till högidligt atsked en tutti, som skrällde fört: ligt öter hela staden, så att innevånarne hals öfver hutud rusade ut, ej vetande annat, än att moskovierna ånyo föllo öfver dem. Nu voro goda råd Nattmössor rörde sig i alla riktningar åt ådstwn. Borgmästaren uppmanade gensdarmerna tt ..söra sin tjenst, och ,trämärren rullade på n vink lättfotad till rådstu-tråskeln. Men gensarmerna läto sig ingenting bekomma, utan ärade jast ackompagn sin fortsatta vägran med! och vägrat återtaga dem, förr än staden ökat ) ö n ny sanfar ur Inrarna, då magistraten och de Jen ldste hastade att loftt vara betänkta på deas utkom de skulle få allt — ja, strumpor, ed, ljus och till och med (hvilket var det najva