Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 2

bli omsattadt med välvilja, som det icke ifrågasatte några ökade kostnader utan tvärtom innebure en besparing. Riksdagen har aldrig genom något beslut gisvit tillkänna sin önskan att vårt försvar skall hvila på annan grund än indelt stam och beväring för armöns komplettering, och tal. ansåg detta ock vara efter våra förhållanden det enda riktiga; för sin del var tal. så öfvertygad om indelningsverkets fördelar, hvarför han dessutom anförde utmärkte mäns vittnesbörd, att han ej ulle kunna i detta afseende företaga någon förndring. Det vore med ledsnad han skulle se utskottets betänkande bifallet, ty detta innebure att dagen är alldeles obenägen att föra vårt försvarsverk ett enda steg framåt. lr Mankell, som i ett längre, sakrikt anförande betraktade frågan ur flera synpunkter och tillika redogjorde för dess föregående behandling inom ationen, ville bifalla regeringens förslag, slående af utskottets, dock med det uttryckliga vilkor att denna förändring icke på något sätt singe förhindra cen stora reform af försvarsväsendet, som är af ett allmänt insedt behot påkallad. . ville denna stora reform, men detta hindrade icke att han insåg gagnet af att förbereda densamma genom partiella reformer; och då den nu omhandlade vore en sådan, kunde han ej annat än bifalla densamma på samma skäl, som statsrådet Abelin anfört, hvartill han för sin del ville lägga, utt härigenom stammen, om man sammanraknade lottan och landtarmen, icke förökades och att indelningsverket icke häraf kunde anses vidare blifva fast Mot åtgärden att härtill använda en del af beväringsfonden hyste ban dock betänkligheter. på denna fråga emellertid hade sammanhang med tlera andra under denna hufvudtitel förekommande rskilda betänkanden, ville tal. återförvisa ärendet till ny behandling i utskottet. I detta yrkande instämde hrr Almqvist, Mannerskantz, Petter Andersson, Palander, Jonas Jonasson, grefve Posse, Alströmer, Adlersparre och Åstrand. De båda första af dessa talare upplyste att rotehållarne för de nummer, som vore i fråga att öfverflytta, voro villiga att härpå ingå, såvida några ökade kostnader ej skulle drabba dem. lr Almqvist iramhöll särskildt önskvärdheten tör det försvarslösa Norrland, hvilket på en kuststräcka af nära 100 mil, eler från Ilelsinglands norra gräns till landets nordliga, ej bar mer än 500 man indelt trupp och 2000 man beväring, att denna förändring komme till stånd. För bifall till utskottets hemställan om afslag talade hrr John Ericson, Sven Nil i Österslöt, Carl Ivarsson, Jöns Pehrsson, Per Nilsson i Kulbult, Ahlgren, Engman och Lvudqvist, under anförande, bland annat, att indelningsverket vore ur militärisk synpunkt alldeles olämpligt och borde afskassas; att partiela förändringar skulle hindra detta; att föregaende riksdag hos K. M:t anbållit att alla bätsmansnummer, i mån af ledighet, skulle ställas på vakans, m. m. Vid slutligen anställd votering segrade ock de sednares mening med 94 röster mot 82, hvilken betydande minoritet röstade för återremiss — eller samma åtgärd, som första kammaren förut vidtagit. Af öfriga punkter i detta betänkande medhann kammaren på f. m. till och med den 5:te, af hvilka alla biföllos utan anmärkningsvärda diskussioner, med undantag af den, som afstyrkte hr Mankells motion om indragning af öfverstelöjtnantsbeställningarne vid vissa kavalleriregementen, hvilken afslogs med Så röster mot 38, hvarigenom andra kammaren för sin del biföll nämnda motion. Första kammaren bar dock afslagit densamma, hvarför fråsan kommer att genom gemensam votering ifgöras.