Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 2

icke gjort något annat än sin skyldighet, påminnande dem äfven om, att de befunno sig mellan de begge förnämsta apostlarnes grafvar, samt att de kommit till Rom för att lyda, icke för attrådpläga. Med anledning häraf — — — lära vissa franska prelater påkallat regeringens intervention, och det är detta upprop, som förmått den franska regeringen att frångå den kloka tillbakadragenhet, som hittills stått i dess program, samt att fordra en lekmannarepresentant på konciliet. Vi återupprepa, det vi anse denna intervention för otidsenlig, onyttig och olämplig. . Constitutionnel är af annan åsigt, frambållande de faror, hvarmed dogmen om påfvens ofelbarhet hotar regeringarne och staterna, emedan denna dogm vore att anse som den nödvändiga förutsättningen till syllabus. Det heter än vidare: yIIvad ville syllabus säga, om icke den vore att tro, som förkunnade densamma? Det bekymrade staterna föga, om deras principer och lagar blefvo kritiserade; det bekymrade dem föga, om kränkningen af dessa lagar predikades, så vida apostlarne härför endast kunde taga skäl från sina personliga åsigter. Det finnes i alla länder personer, som ställa sig i sådane förhållanden, men mot prester, som åberopa tron för att bekämpa lagen, har man att fästa helt annat afseende, än mot vanliga agitatorer, hvilka uppmana till hat mot regeringen endast af det skäl, att de hellre vilja ha en annan. Följderna äro oberäkneliga af det nya skick, som konciliet förbereder oss, likasom den oreda, som detta skall framkalla i förhållandena mellan alla regeringar och den heliga stolen. Det skulle icke vidare kunna komma i fråga någon diskussion med päfren; man diskuterar icke med den ofelbare. Det skulle icke ens mera vara af nöden att sända någon gesandt till honom, eller att mottaga någon sådan från honom. Ilvartill skulle det tjena att hafva rådplägningar och underhandlingar, som man helt kort kunde afhugga med orden: .Causa finita est! Så skulle alla tvister med Rom framdeles sluta. Dogmen om ofelbarheten skulle åstadkomma en diplomatisk brytning och en beständig antagonism mellan den romerska curian och samtliga makter i Europa. Med anledning af allt detta kunde tuilerikabinettet omöjligen förblifva overksamt. Det måste framhålla de faror, hvilka den påfliga reseringen så blindt går till mötes, och begagna den lilla återstoden af sitt inflytande på Pius IX för att söka leda honom ifrån sina förderfliga beslut. Månue en till Rom hastigt afsänd fullmäktig skulle kunna afvända faran? Detta är knappt att hoppas; men den kejserliga regeringen kan åtminstone göra förbehåll och gifva sina sista råd: den befinner sig till romerska curian i samma Ställning, i hvilken den skulle befinna sig till en nation, med hvilken den vore förbunden med något fördrag; den är, för att tala i diplomatisk stil, i en konkordatär ställning och måste derföre för enrian tillkännagifsa det misshag, som en åtgärd förorsakar, genom hvilken konkordatet kommer i fara, och som kan ställa till stor oreda i förhällandena mellan stat och kyrka. Desslikes kan det ej vara den romerska curian obekant, att det franska kabinettets beslut endast kan vara grundadt på landets vilja, samt att om den romerska curians handlingar kränka den allmänna meningen i Frankrike — hrarken ministrarne eller andra skulle förmå att besvärja verkningarne af detta missnöje. Med anledning af Oiliviers sednaste briljanta uppträdande i lagstiftande församlingen heter det i en korrespondens från Paris at den 11 dennes: Omröstningen ölver Algier har slagit en brygga mellan centern och venstern. samt gjort klyftan ännu större mellan sistnämnde parti och de oförsonliga. Denna tilldragelse är i hög grad glädjande. Visserligen finnes det ännu alltjemt i kejsarens omgifning absolutistiska sträfvanden, hvilka arbeta mot kabinettet och för arkadierna; emellertid skall, ju mera liberalismen utvecklar sig, kejsarens förtroende till Olliviers ärlighet, lycka och skicklighet tilltaga. Majoriteten i lagstiftande församlingen kan dock aldrig anses vara tillförlitlig, enär den till stor del består af personer, som af det gamla systemet vid valen kommo fram genom våld och , och som icke ha fast rot i valmännens medvetande. Efter budgetens votering skall det väl derföre komma till en lång paus, på det kabinettet må vinna tid till utarbetande af förslag till lagar, hvilkas nödvändighet blir tydligare för hvarje dag. Specielt är senatens ombildning nödvändig; nya elementer mäste dit, såvida denna ation icke skulle helt och hållet förlamas. En föryngrad senat, en ny och fritt vald lagstiftande församling, och, om möjligt, en komplettering at kabinettet genom några kapaciteter at venstern! Skulle detta lyckas Ollivier, så kan regeringen lugnt gå de stormar till mötes, som hota från Rom; då kan den under landets högljudda bifali uppgitva occupationen af Kyrkostaten och befästa de liberala institutionerna på den bredaste basis till fred och lycka för landet och dynastien.t ENGLAND. Ilibbert, den rättslärde representanten i underhuset för Oldham, som med synnerlig ifver agiterat för dödsstraffets afskaffande, framställde den 10 dennes till inrikesministern frågan, huruvida regeringen under innevarande session ämnade inlemna förslag om förändringar i kriminallagen. Ministern förnekade detta, enär tiden ej medgaf att öka antalet af lagstiftningsarbeten. En af Bristols representanter, Francis Fitzhardinge Berkeley, har aflidit vid 77 års ålder. Ilan var yngre son till earlen af Berkeley och hade gjort sina studier i Oxford. Elter en skarp valstrid kom han år 1837 in i underhuset och har sedan dess bibehållit sig på denna post. Hans namn har sedan många år varit förbundet med sträfvandet för att införa hemlig omröstning, enär han hvarje år bragte denna fråga på tal i underhuset. Berättelserna från Indien äro nästan uteslutande egnade åt hertigens af Edinburg resor der i landat: hland annat amtHIAL