då hon några så ögonblick derefter skakade på hufvudet och gjorde med den ena handen en afvärjande åtbörd, under det hon med den andra pekade på den svarta likkistan. Marskens ansigte blef likblekt dervid och han sammanknäppte i sin ordning sina händer. Men den beslöjade lemnade i detsamma koret och skred med vacklande steg ned i kyrkan, der hon snart möttes af den äldre qvinnan. Marsken stod stilla och såg efter henne. Hans blick uttryckte en djup och innerlig sorg. Det var tydligt att han fått ett svar, som med ens och kanske för alltid afskar alla hans förhoppningar med afseende på den beslöjade skönheten. Herr Jöns Bengtsson hade velat gifva mycket, om han genom slöjan kunnat urskilja anletsdragen hos den, som gjort ett så mäktigt intryck på marsken. Emellertid hoppades han dock på annat sätt kunna vinna sin önskan bärutinnan, och han skyndade ut åtföljd af sin skrifvare för att följa efter de båda qvinnorna. Afven marsken gick, och i Gråbrödernas klosterkyrka fanns ingen mer än en högväxt nunna, som böjde knä vid Erik Pukes stoft.