Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 1

ban har de kostligaste egenskaper. Med sin behaglighet förenar han förmågan att både kyla och föda, ty som I kunnen se af de små feta blemmorna här på ytan — skrifvaren fattade bägaren och höll den fram för domherren samt utvisade med fingret de små fettblåsorna — så är det oljan i frukten, som utgör mjölken. Det är på grund häraf, som jag tänkte mig, att I skullen kunna skicka en flaska af denna kosteliga mjölk till vördig fader, erkebiskop Olof... Han känner den väl igen, ty han drack af den derute, medan han låg vid mötet i Basel, och jag vet, att han längtar högeligen efter den... — Du säger det, Ilelmich — sade domherren lifligt och utbytte en blick med sin skrifvare — du säger det, det skall glädja den gode och redlige mannen, och jag är honom skyldig denna vännegåfva för all hans välvilja mot mig! Laga flaskan i ordning, Ilelmich, jag vill låta dig sjelf föra den till hans nåd, erkebiskopen jemte ett bref från mig. Herr Jöns Bengtsson arbröt sig hastigt och lyssnade. Det dämpade ljudet af flere röster, som skreko och hojtade om hvarandra, inträngde genom de små rutorna i rummet, der de befunno sig. Det hörde väl egentligen ej till ovanligheterna att folkskockningar och våldsamma uppträden förekommo i Stockholm, men detta uppträde, som nu var på färde, måste hafva en större utsträckning, att döma af den uthållighet och den snarare tillän astagande styrka, som utmärkte skränet. De båda männen sågo på hvarandra och lyssnade med ännu mera skärpt uppmärksamhet. Ropen tycktes komma från Själagårdsgatan, och ett och annat genomträngande skri hördes tydligare än den liksom samlade massan af rop, som om någon sprungit förbi klostret, vare sig från eller till stället, der bullret rådde. Skrifraren framkastade en förmodan om, att det möjligen kunde vara någon tillställning af marsken att