Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 2

Riksdagsbref. (Till red:n af Ilandelstidningen.) Stockholm, Tisdags morgon. Hr Redaktör! Ordspråket säger: ,,Om de döda ingen. ting annat än godt, och jag tillämpar det så mycket hellre på de i går slagna nihilisterna, som min egen lilla privata mening ingredierat med uti den verkligen mycket allmänna mening, som på de sednare dagarne härstädes omfattat den nihilistiska åsigten, för så vidt nemligen den rört förhållandena norr om Mälaren Ni torde ha anmärkt, att deras lösen, som omfattade denna åsigt, ingalunda var inga jernvägar, utan blott och bart vinga statsbanor. Att de verkligen ville jernvägar och till på köpet billiga jernigar, derom vittnade, tror jag, de teckningar för bildande af bolag, som höllo på att åvägabringas för en Thureberg— Köping—Engelsbergs-bana och för en Upsala—Margretehill-bana. Det torde kunna medgifvas, att det icke skulle ha varit någon riksolycka, om beslutet rörande Salabanans byggande fått anstå ett år, så att det under tiden fått visa sig om de ifrågavarande bolagen verkligen kommit till stånd, ty nog hade det för staten varit förmånligt om dessa båda banor, som tillfredsställt både Norrlands och Bergslagens behof af förbindelser med hufvudstaden, kunnat byggas med den jemförelsevis obetydliga uppoffring för det allmänna, som de påräknade statsbidragen hade utgjort. Så tyckte man här temligen allmänt, och man väntade derför att den nihilistiska åsigten skulle göra proselyter inom riksdagen. Det lärer den också verkligen hafva gjort inom första kammaren. Man hade der i Söndags namnlistor, upptagande ända till ett par och femtio nihilister och dertill ett halftjog odeciderade. Men huru då förklara den starka majoriteten inom samma kammare för Sala-banan? Jo, den förklaring jag hört är denna: Konseljens ledamöter hade — säger man — i Söndags afton kl. 9 ett sammanträde, vid hvilket lärer blifvit öfverenskommet, att de bland dess ledamöter, som hade stämma i första kammaren, skulle rösta för Sala-banan. Motivet var väl, dels att man ville genomföra statsbanesystemet, dels att man befarade att det af vissa konseljens ledamöter varmt omfattade östgöta-intresset skulle komprometteras genom nihilisternas seger norr om Mälaren. Kanske blandade sig också en liten smula byråkratisk förkärlek, oller — om Ni så vill — frändskapskänsla för byggnadsstyrelsen med i spelet. Nog af, underrättelsen om denna i mångas tycke föga manliga ,,omsadling spridde sig bland ledamöterna af första kammaren, då le i går på morgonen i god tid samlades ör att deltaga i voteringen, och så blefvo cke blott de odeciderade fullt klara med in ställning, utan en flock bland dem, som räknats med till nihilisterna, föll jemäl af. Derifrån den stora majoriteten. andra kammaren stodo partierna lika tarka som vid den föregående voteringen. Det förtjenar antecknas, innan jag lemar detta ämne, att den föreställningen ar ganska allmänt rådande både inom ch utom riksdagen, att regeringen, fast idhållande sin öfvertygelse om vigten af u Sevalla-bana, skulle ha för afsigt att af e privata bolagens framträdande, i fall