Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 2

Samma syfte, som nu ifrågakomna förslag, yttrat sig i ämnet och på skäl, hvilka af tal. upplästes, styrkt den ifrågasatta nedsättningen, åtminstone så länge den nuvarande innehbafvaren af byggnadsintendentsbefattningen bestrede densamma. Tal. framhöll dessutom, att fängelsebyggnadsväsendet var en särskild specialitet af byggnadskonsten samt att tillsynen af fängelserna utgjorde ett af fångvårdsstyrelsens väsendtligare åligganden. Tal. befarade äfven, att en så beskastad delad förvaltning mellan de begge embetsverken, som blefve en följd af utskottets förslag, skulle leda till åtkilliga olägenheter och möjligen till konflikter, som skulle lända det hela till skada. Någon besparing genom en indragning af intendentsarvodet torde ej heller uppkomma i betraktande dels deraf, att öfverintendentsembetet icke verkställer sina arbeten sjelst, utan måste öfverlemna dem åt entreprenörer, hvaremot fångvårdsstyrelsen använder fängarne för alla byggnadsarbeten, dels deraf, att den betydliga tillökning, som komme att ega rum i öfverintendentsembetets göromål skulle framkalla anspråk på högre anslag, i hvilken bändelse den förmenta besparingen endast blefve en öfverflyttning från cn aflöningsstat till en annan. Beträffande törslaget att nedsätta arvodet till 1,000 rdr, skulle deraf följa, att den nuvarande innehafvaren af intendentsbefattningen afginge och fångvården sålunda ginge miste om denna persons mångåriga erfarenhet, som väl måste hafva något värde, och otvifvelaktigt skulle resultatet af, att bestyren med öfversigten af fängelsernas vård och uliderhåll lades i oerfarna händer, blifva ökade underhållskostnader. IIrr Seråle, Levonancker, r. Koch och Faxe förordade äfven anslagets bibehållande vid dess nuvarande belopp, hvaremot grefvarne af Ugglas och C. G. Mörner samt frih. Funck ansägo fångvården vara tillräckligt betjent, om ett arvode å 1,009 idr staldes till styrelsens disposition för damålet, och derföre yrkade bifall till den ommnda reservationen. Utskottets ofvannämnda hemställan afslogs emellertid af kammaren. . Andra kammaren nedsatte det ifrågavarande arvodet åt intendenten till 2,000 rdr, efter votering med 123 röster mot 63, som afgåfvos för utskottets förslag. Yrkandet om denna nedsättning framstäldes af hr Leffler, i anledning deraf, att ht. Ahlgren föreslagit lönens nedsättande. ill 1,500 rdr, ett belopp, som förstnämnde alare fann alltför ringa. Nödvändigheten if att bibehålla ifrågararande befattning framhölls af justitie-statsministern friherre De Geer, som tillika påpekade obilligheen, att ej säga orättrisan at att utan rvållande från hans sida afskeda en jensteman, hvilken i 15 år väl skött sin oefattning, samt att denna åtgärd skulle medföra ringa eller ingen besparivg för tatsverket, enär öfverintendentsembetet lerigenom måste utvidgas. I samma syftning yttrade sig hrr Kallstenius, Almqvist, 1. Bergström och frih. Gripenstedt, hvarmot grefve Posse försvarade utskottets örslag, hufvudsakligen med åberopande leraf, att fångvårdsstyrelsen i en skrifrelse till K. M:t i viss mån medgifvit obehöfligheten af en byggnadsintendent humera, då högst få nya fängelsebyggnaler komma i fråga att uppföras.