Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1870, sida 3

(Insändt.) IIerr redaktör! Då Göteborgs-Postens redaktör nekat att intaga följande genmäle på de beskyllningar dess korrespondent från Filadelfia gjort mot pastor Wåtter i förra veckans Thorsdagsnummer, så får jag anhålla om plats i Eder tidning för följande utdrag ur ett bret från signaturen Insulanus, Newyork, till tidningen The Lutheran and Missionary, Philadelphia den 7 Okt. förlidet år. ,Jag har just återvändt från ett besök hos vår gode broder Wotter, pastor för den svenska evangeliska lutherska Gustaf Adolfs kyrkan i denna stad. För ett par dagar sedan, under utförandet af sina presterliga åligganden i det han besökte några utom staden boende svenskar, föll han och fick sin fot krossad af bjulet på en grusvagn. Han har lidit svår smärta och stor blodsförlust, men är nu på bättringsvägen. Ilan var, då jag besökte honom, glad och innerligt tacksam mot Gud att det ej blef värre. Ilans största bekymmer synes vara att han så hastigt blifvit tvingad till overksamhet midt under det stora arbete, som fordrar bans ständiga verksamhet och hvilket ingen här kan hjelpa honom med. För ej mer än en vecka sedan, samma dag som vår kyrka åter öppnades, hörde jag att församlingen i svenska kyrkan varit talrikare än någonsin, och då behöfvas bäst en pastors vård och arbete. Dock, Herren, som tillät denna pröfning falla på vår lidande broder, vet hvad som är bäst, och vitro att han skall gifva den lidande och hans församling förmåga att se att bakom den vredgade Försynen döljer han ett leende anlete. Brodren Wetter bad helsa sina bröder i Vestern, och jag är säker om att de skola komma ihåg honom och bedja för honom att helsa och krafter snart må blifva honom återgikna, och att denna oförutsedda bedröfvelse må blifva honom till nytta. Jag är öfvertygad, att han får emottaga hvarje uppmärksamhet och att hans församlingsledamöter och alla hans vänner här skola göra allt för att låtta hans börda och uppmuntra och trösta honom, bå man från Newyork skrifver på detta sätt om pastor Weetter, tyckes det mig bevisa att han är både älskad och aktad af så sin församling som utanför den stående personer. Hvad hans predikoförmåga och röst angå torde vi ännu minnas huru omtyckt och lätt hörd hans predikan Marie Bebådelsedag 1867 häri Domkyrkan var. En af åhörarne af den predikan.