Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1870, sida 3

en mängd orena pipsår. Äfven nu visade dyomslaget sin stora nytta att upptaga afsöndringen, borttaga stanken och förbättra sårens utseende, samt göra vistelsen inne i stugan dräglig för de samboende, allt till deras stora förvåning, sedan de för den utfattiga patienten utöst många ören för salvor och smörjor utan all ända. En tid derefter läste jag i Hygiea en notis om Jjordomslag mot rötsår, försökta äfven af Nelaton; och jag har sednare haft tillfälle att ånyo pröfva dyomslagets nytta mot en flegmonös cellväfsinflammation och sednast i ett brandigt amputationssår (gangrana senilis). Jag anser således som en pligt att fästa mina kollegers, enkannerligen landsortsläkarnes, uppmärksamhet vid detta så billiga och ändamålsenliga medel, hvilket till båtnad för alla bör kunna i många fall med fördel ersätta grötomslagen, de våta linneomslagen och dylikt, för att ej nämna alla mindre passande plåster och salvor. De våta linneomslagen blifva, om de skötas illa, mefitiskt stinkande och framkalla högst obehaglig hudretning med eczem omkring såren, samt äro således ej att rekommendera der man har rätt att tvifla på omsorgsfull skötsel och vederbörligt ombyte, samt blifva derigenom äfven dyra för patienter, som sakna erforderligt linne-materiel till ombyte. Rågmjölet fyller bättre sin plats först i grytan och sedan i magen hos den fattige, hvilket äfven, utom det vanliga surnandet, gör att vederbörande sällan påkosta mera än ett ombyte på dygnet eller dagen. Man är således fullt säker att dyomslaget vid bristande omvårdnad bättre uppfyller alla indikationer, utan att medföra någon olägenhet, som ofta medföljer och minskar förtroendet för de nämnda medlen. Såsom bekant är utgör den goda åkerjords-dyn, eller den af landtbrukare mest värderade dyn, en samling af väl multnade finare vextämnen, deruti enskilda vextdelar ej kunna igenkännas, såsom uti mosstorfven. Dyn finnes af god beskaffenhet således endast uti sedan längre tid någorlunda torrlagda eller utgrundade kärr-mossar, der multningsprocessen åtminstone periodiskt genom uttorkning kunnat fortgå — och hveruti ren humus blifvit den ötvervägande beståndsdelen, till någon del förenad med myrjern och några lösliga alkalier. Torkad har den utseende af fint malet, rostadt kaffe eller spanskt snus, är rödbrun till färgen, men knådad med vatten, sedan rotfibrer och gröfre delar blifvit utrensade, lemnar den en nästan svartbrun, hal, mjuk och lätt bildbar massa, hvilken särdeles väl formar sig in i ojemnheter, under torkningen spricker i alla riktningar och använd som omslag, vid ömsningen lått släpper huden, hvilken blott bibehåller någon ytlig rödbrun pigmentering af omslaget. Massan insuper med begärlighet tunnflytande ämnen under vattnets afdunstning genom kroppsvärmen, och kan utan olägenhet många gånger ombytas på samma omslagsduk. Jag tror att hvarje sjukhuskirurg, som engång erfarit dyns goda egenskaper, skall vara angelägen om att alltid hafva tillgång till några lass sådan af god beskaffenhet, i ett billigt förlag till hvarjehanda behofver vid sitt sjukhus. Om den än på vissa orter är svåranskafflig, så finnas dock outtömliga förråder på andra, så att dyn såsom handelsvara skall kunna anskaffas hvar som helst till ytterst ringa pris. Dess antiseptiska egenskap såsom förbandsmedel kan ytterligare stegras till antiparasiticum, om man vid dyens bearbetning till förbandsmassa använder svag karbolsyrelösning i stället för rent vatten, då jag anser den bör bli ika tjenlig som det karbolsyrade kritkittet.