Blandade ämnen. Amanda Forsberg, den intagande svenska dansösen, har uppträdt på stora operan i Berlin i Taglionis balett Morgano. National-Zeitung skrifver härom följande: , Vår gäst, svenska solodansösen från K. teatern i Stockholm, fröken Amanda Forsberg, beträdde i denna balett såsom Eloa för första gången tiljorna här: en smärt, präktigt byggd gestalt med fina modellerade armar, brunt yppigt hår, behagligt ansigte, lifliga, kloka ögon. Hennes apparition är ovilkorligen sympatetiskt fängslande och behagfull. I spelet visade hon sig som en scenvan aktris, som det tycktes lägger hon dock mera an på genre än på stor dramatisk kraft. Hvad hon som dansös förmår, kunde hon denna afton blott visa i en pas de deux, dansad tillsammans med hr Muller. Hennes adagio öfverraskade genom den höga fulländningen i hennes poser och genom det egendomliga, poesitulla behag, som hon förmådde utbreda öfver attityderna. Första delen af denna pas de deux var liksom en dan ad violin-kadens, det låg deri en viss behagfull längtan efter ett obestämdt mål, ett gladt skämt med moitien, ett plötsligt bortflyende och ett återkommande, från början till slut ett qvickt, skalaktigt ackompagnement till violiukadensen i orkestern. Vi tro oss ej misstaga oss då vi säga, att konstnärinnan med sina attityder i detta adagio genast fått fast fot på vår operas scen. I det derpå följande allegrots dansvariationer visade oss fröken Forsberg många anslående enkelheter, isynnerhet i tåspetsdansen och i battemanget, u an att hon dock här kunde uppnå samma betydenhet som i den föregående prestationen. Karakteren i hennes dans är mer lekande behag fullhet än seriös verve, kraft och bravour; så törekom det oss åtminstone efter prestationerna vid denna första föreställning, hvarvid vi gerna vilja taga med i räkningen de små motigheter, som alltid bruka åtfölja ett första uppträdande. En nymodig begrafningsceremoni egde nyligen, enligt ,Flersb. Av., rum på kyrkogården i Elensburg. Typografen W. Mohrbutter, en tödd flensburgare, som hade varit bosatt och arbetat der i staden i många år samt var mycket omtyckt och bekant för sin humor, sitt idkande af musik och sin talang för skådespel, bade aflidit och skulle, ill följd af hans familjs ringa förmögenhetsvilkor, 3:dje klassens begrafning. såsom det beter, d. v. s. degrafvas efter kl. 3 på eftermiddagen och med kyrkoceremonier utan betalning. Emellertid inträffade så olyckligt, att den ene af presterna vid Johanniskyrkan, till hvilken den aflidne hade hört, var opasslig, och att den andre af annan orsak pekade att förrätta begrafningen. Denna skulle naellertid ega rum, och den talrika likprocessionen 3å 400 personer) satte sig i rörelse och aulände ; yckligt och väl till kapellet på kyrkogården. Det ista svaga hoppet att der finna en kyrkans tjeare, som kunde egna den döde den sista kyrkliga jensten, försvann. Der fanns ingen prest och ej eller kom någon. Då tog en af den goda stadens orgare, bokbindaren Eggert, som hittills blott nåon gång hade försökt sig som folktalare, mannach prestmod till sig samt böll ett utmärkt tal,: varefter ban jordfästade liket med största preciion. Kunglig förordning cm kakelugnsspjell on bctskrifvare från Magdeburg till ,, Norrkö-: ings tidningar berättar bland annat töljande: ;