Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 2

utom viljen I ju säga, att han ännu icke kommit i besittning af detsamma. — Hvem kan veta det... Nattens timmar äro mörka, hvem vet, om klenoden icke då hängdes om hans hals, och om icke det som timade här nyss i salen var det första beviset på smyckets förborgade men närvarande kraft? — Och huru kunnen I veta detta? Fru Bengta omtalade, huru gamle riddar Sven Sture kommit i besittning af klenoden vid den heliga grafven och huru han gömt den i Silfverbättan i Wisby, huru riddarens dotter, fru Karin, på sin dödssäng enligt sin aflidne faders vilja uppenbarat för sin son, den unge Nils Bosson, hvar klenoden fanns förvarad, samt huru Nils sedan begifvit sig till Wisby för att hemta sin morsaders gäfva. — Det misslyckades dock för honom — sortsatte hon derefter — jag vet det, emedan jag sjelf den resan befann mig i Wisby ... — Men det lyckades kanske bättre för eder sjelf? — afbröt henne marsken. — Det lyckades! — svarade nunnan — det var den ena af de två gånger, jag haft smycket i min ego, och jag for segersäll från den gamla köpstaden att skynda till min broder, herr Erik, som då var på Åland... Men innan jag kom till honom, hade jag åter förlorat halsbandet... Dock förlorade jag ej hoppet att fiona det för tredje gången, och då, jag var viss derom, skulle ingen dödlig taga det ifrån mig, innan jag hängt det kring min broders hals... Denna tredje gång trodde jag vara inne, då eder sven, Nils Bosson, kom till bondelägret i IIällaskogen ... — Skulle då nan, som beröfvade eder det, hafva gifvit det åt svennen? — frågade marsken. — Finnes då utom I sjelf och Nils ännu en tredje, som känuer klenodens värde? — Mig veterligen finnes ingen utom svennen och jag, som känner det, ty vi två ensamma be