Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 2

— Jag visste således, hvar jag hade att söka halsbandet, och när Nils Bosson kom om natten, var jag viss om, att han bar det på sig... Jag lät binda honom och undersöka honom, men ... det var för tidigt... då hade ban det ännu cj! Mig synos dock, att I faren med väl mycken hårdhet fram, fru Bengta — sade marsken — I borden dock icke glömma, att smycket är en annans rättfångna egendom .. I sätten för mycket på spel; lif och blod gilla för eder intet i eder jagt efter lyckan. — Rättfångna egendom! — invände fru Bengta — hvad menen I, marsk, var det vil den gaule sjöröfvarens rätilängna egendom? Han hade tagit det i strid och vunnit det med menniskoblod . Jag har dock vunnit det tvenne gånger utan att en droppa blod flutit... lif och blod gilla iutet, sägen I... ja väl, Carl Knutsson, när gälla de något, då det är fråga om att vinra ett mål, som man ställer högst af allt här i verlden? Jag ville se min tappre broder, herr Erik, i spetsen för Speriges rike, måhända ville ban det ock sjelf... jag ville föra honom till detta mål genom det helga halsbandet, hvad betydde det väl, om en menniska derför skulle falla, då hundrade föllo och mera på hans-vandring till samma mål...? I viljen ock stå i spetsen för riket, herr Carl, och sedan I väl stånden obestridt den mäktigaste bland de mäktige, skolen I säkert vilja våga detsamma, som den mäktigaste i riket förr en gäng gjort, som tvenno af Tysklands små hertigar gjort, lyfta kouungakr nan på edert hufvud... Sägen mig nu, mar menen I eder under vanliga förhållanden kunna fram till detta mål utan genom blod? ... Och är lot ej då att föredraga, ju mindre blod som mäste lyta, skullen I väl tveka att taga smycket, när I sågen kronan glinsa der bakom, att taga det djerfo och med gladt mod, då tusendens lit derigenom sparades, att taga det, älven om ett menniskonif nåste spillas, ett för tusenden? (Forts.)