Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1870, sida 2

fru Bengta känslolös. Hoa hade ett annat mål för ögonen, och så snart icke vigen var stänsd för att hinna detta, betydde för henne med monniskors beundran eller tadel, vördnad eller atsky, kärlek eller hat föga. Marsken gaf befallning att lösa Nils BossoD kedjor, och sedan detta var verkstäldt, fram och fattade ynglingens hund. Dn är en värdig son till den Karin Sture, Gud hennes själ nåde och kan det lända dig till någon u gick han ädla fru sade han prättelse så må du för hvad du i denna sak oskyldigt lidit, taga det erkännande af mig som riddara, att du uppfört dig ädelt och värdigt, som en rid laresven bör att gö Du har genom din ståndaktighet gjort dig värd min skap och stigit högt i min hvad så det mindit din aktning, som tunga. — Det vill jag nu, då jag kan tala fritt utan behäöfva med sådant tal försvara min ära genmälte ynglingen, under det att bavs ögon saktades af hans inre rörelse det är here Evik Puke sjelf, som bundit min tanga. Han visste, hycm gerningsmannen var, och han skref mig till ur sitt fängelse och bad mig för Guds dyra blods kuld icke yppa för någon hvad jag kände derom. Jag kunde ej neka honom hans begäran, jag tänkte ej vå mig sjelt, blott på den tappre riddaren, som en gång kerol s så högt och nu måste dö en neslig död, och jag skref honom till, att han kunde lita på min tystnad. En fuktig glans spred sig vid dessa yyglingens ord öfver Carl Knutssons stora, djupblä ögon, och han tryckte ynglivgen till sitt hjerta. Jungfru Karin, som ej tänkte på att återhalla sina tårar, fattade derpå med värma bans hand, och sade helt sakta, under det ett soligt loende lade sig öfver hennes sköna drag: — IIafven tack, Nils Bosson! än må vara, är act K (borts.)