uppfyllde det allmännas anspråk och ej hellei hufvudstadens välförstådda intresse. I ett mycke humo t föredrag, som framkallade den en: skrattsalvan efter den andra, skildrade talarer endast i förbigående — emedan han hoppades att frih, Kuut Bonde skulle göra det mera full. ständigt — huru opiaioner bearbetas och petitio per tillkomma och visade att man förr ansev sammanbindningsbanan för ,,Stockholms räddning hvaremot man nu antörde att enda medlet, genon hvilket bufvudstaden kunde hjelpas från den un dergång som just sammanbindningsbanan säges ha påskyndat, vore att rorra stambanan finge riktningen öfver Seralla. talaren vore öfver tygad om att de, som opinerat, fått on oriktig föreställning om sjelfva saken, vore det eu pligt at upplysa dem derom. Talarens ställning nu gentemot den kompakta opinionen vore dock någo fördelaktigare än förr, emedan han bland hufrudstadens representanter hade, så att säga, två y0lyckskamrater , uemlizen frih. Gripenstedt, hvil. ken som konungens rådgi! förut tillstyrkt norra banans riktning öfver Sala, då man hade lika fullständiga uppgilter som nu att grunda sitt omdöme på, och ca annan representant, hvilken som ledamot i en komite äfven tillstyrkt samma riktning Men om nu dessa båda sträckningar i öfrigt ha lika talande skäl för sig, så är dock den ötver Sala billigare och bör sålunda gitvas företrädet Att, såsom föregående talare föreslagit, nu neka allt anslag innebure en fara för dem, som öfvertygat sig om S iniens företräde, ty blir det ga om att taga Sevalla-banan eller ingen bana alls, skulle majoriteten sannolikt besluta sig för Sevalla, för hvilken ytterlighet talaren varnade. Han ansåg sig derför, såsom han i statsutskottet gjort, böra förorda Sala-linien. Vid förmiddagssammanträdets slut återstodo nnu 34 amnåhla talare, som icke haft tillfälle att yttra sig. Sammanträdet på aftonen öppnades af hr Nordenskiöld, hvilken förordade samma förslag, som hrr Hedin och Ehrenborg framlagt. S som half bergsman vore han af den ötvertygelsen att för det stora jerndistrikt, som sträcker sig från vestra gränsen till den östra af landet, skulle det bli vida fördelaktigare, om ingen stambana bestämde rigtningen at de bibanor, som jör detta distrikt äro Ii igor, utan att dessa tingo sträckas i den för trafiken naturliga vägen. För utskottets förslag, eller Sala-banan, talade deremot hrr Ribbing, Per Nilsson i Espö, Hörnfeldt, Staaff, Häggström, Asker, Ablgren, Gripenstedt, Ostman, Lithner, Bovin, Engman, J. E. Johansson, Jan Andersson och Liss Olof Larsson. Sevalla-banan hade varma förespråkare uti hrr dlersparre, Bonde, Grafström, Sparre, Fock, F. redrikssan, Lindberg, J. Bergström, Lars Persson i Hjulsta och Stenbäck. För rent afslag yttrade sig vidare hrr Mankell, J. Rundbäck, Gustaf Johnsson, Borg, Wennerus, Geijer, Ferd. Pettersson, A. P. Petters son, Pehr Andersson i Fragg, Gum:elius och Leije Dessa talare hade visserligen inga nya skäl att lägga i vågskålen för den äsigt, de försäktade. men de betonade med oförvitlig omsorg allt det som kunde väga något, om än aldrig så litet. Frih. Bonde upplyste hr Hierta om tillkomsten af de petitioner, som blifvit till honom lemnade, de voro uppsatta af sjelfständiga män af olika samhällsställning inom hufvudstaden. Greve Sparre stred med alla möjliga vapen, satireus, ironiens, allvarets och qvickhetens, samt framkallade härigenom i kammaren ytterst blanlade känslor, och det är mycket ovisst om åhö rarne hunno med i de snabba öfvergångarne från 1 stämning till en annan. Hr Staaff itrade isynnerhet mot åsigten att staten nu skulle upphöra med jernvägsbyggande; detta vore den största orättvisa mot Norrland och Östergötland. II: Rundgren införde i diskussionen ett mycket mantiskt element, då han förvandlade hr Keijs eservation till en fullständig kärlekshistoria med imma frågor och ömma svar, med månskenspronenader, med cn släng at otrohet till och med ller åtminstone kallsinnighet: med ett ord, det ar idel poesi med en treslig bakgrund af nibilisnens osynliga smalspåriga banor, hvilka sullstänligt ölverensstäade med matematikens definition vå hvad en linie är: något som bar längd, men ngen bredd. Sedan han sönderplockat reservatioen och förvandlat den, ett ytterst fyndigt sätt, il en liten orU för att derigenom äfven zirvr. döds: n. yrkade han ingenpå norra stambanans riktniug, men lyste att han med sin röst skulle bifalla det degarda anslaget för denza bana. lir Jöns Pehrsson ensam yrkade återremiss för utt utskottet, om talarens ord rätt uppfattades, nätte bli i tillfälle se till, om ej statsbanorna kunare. Fiib. Gripenstedt protesterade mot åsigten att taten ej mer skulle bygga stambanor, emedan letta icke blott bröte ett godt system, utan äfven ore ett loftesbrott. För att afvända denna fara ville ban rösta för den sträckning, som hade meia utsigt till framgång, ehuru han föredrog den fver Sala, såsom erbjudaude den fördelen, att inon vidare stambana norrut behöfver if ågakomua. Statens årliga uppoffring för stambanorna ugör i sjelfva verket ej mer än omkr. 2,600,000 dr. Hr J. E. Johansson visade med intyg från häadsskritvaren i orten, från pastor och från komnunalstyrelsen att 3 parre icke lsåsom han förut pysitvit. eger någon egendom i Järlåsa socken, nen deremot, enligt annan anktoritets intyg, dela jelt, dels i förening med slägtingar. jordegendom ill omkr. S00,000 rårs värde vid Sevalla-banan. fr. Sparre visade emellertid med andra intyg att han ade egendom i Tibble socken, dock icke i Jerfälla, äsom förut appgifvits. Sedan öfverläggningen förklarats slutad anställes votering om kontraproposition. Skulle Sealla-linien eller blifva kontraproposition? 0 röster afgåfvos för det törra och 103 för det ednare. IIufvudyoteringen blef således mellan ala-linien eller ingen linie norrut och utföll så, tt r voro för Sala-linien och 97 för rent afslag. Sammanträdet afslöts kl. 1 2 på morgonen. Bankoutskottet har rörande användande af riksankens år 1569 upplupna bankovinst hemställt, tt 1,500.000 rdr må anvisas till riksgäldskontoret jr statens allmänna behof, att från riksbanken utetalas under 1871 å tider, som bankofullmäktige ga bestämma. Neservationer äro afgifna af hrr Geijer. Ekman.