Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1870, sida 2

Norge. Om udrsjllfiskets och Lofoffiskets resultater, för såvidt de nu kunna beräknas, innehåller norska veckobladet , Fsedrelandet en uppsats, ur hvilken vi meddela följande: Våärsillsisket har i år blifvit iqkadt med ovanlig otur, isynnerhet i södra distriktet; ja det har tills nu gifvit så ringa fångst, att man icke kan minnas sådant. Fiskrarno hafva väntat och väntat och uppbrukat sina matförråder, men sillen har icke kommit in under land. Det gäller sannerligen för dem att vara uthålliga i tålamod. Det kalla väder, som så länge har herrskat på Vestlandet, bar visserligen ock varit en medverkande orsak till, att sillen icke i någon större mängd har sökt in under land. Enligt uppsyningschefens berättelse har under hela Febr. månad ej kunnat fiskas mer än omkring 110 å 120,000 tunnor sill, hvaraf 90,000 i norra och omkring 20 a 25,000 i södra distriktet. Vid Kalvaag, en at de bästa fiskeplatserna i Bergenhus amt, har i år ej kunnat erhållas något. Största delen af allmogen från Söndfjord har redan hemrest, men denna allmoge utrustar sig vanligtvis så knappt, att den ej kan blifva länge qvar. En stor del af den fremmande allmogen ligger dock qvar vid Fejö och Utver, hvarest under de sednare åren fisket iyckats bäst vid fisketidens slut. Man frågar sig nu med stor ängslan och spänning, om man ännu kan väuta något fiske i distrikterna. Härom kan man blott hafva gissningar. Det kan blifva intet och det kan ännu blifva mycket. Under de sednare åren ha ännu i bör jan af Mars icke så små qvantiteter blifvit upp fångade, fastän hufvudfisket då naturligtvis varit slutadt. Det har mest varit i Bergens skärgård :! man då kunnat få något. Emellertid har sillen! då alltid varit liten och af blandad beskaffenhet. Itsigterna att hädanefter få något af betydenhet, ro dock nu ej stora. Sannt är väl, att ett dåligt årsillfiske höjer priset för utländningen å de andra sillsorterna — storsillen har således uppgått! till ett pris af 4 spdr 36 å 4 spdr 60 sk. pr tun-! na — och bärtill kommer att det under sednare tiden fiskats så kallad nysill på bergenska kusten; men båda dessa omstäpdigheter äro ej tillräckliga att i någon större grad kunna ersätta de menliga verkningar ett klent våärsillsiske medför. Hvad städerna vidkommer, så är det isynnerhet Stavanger och Haugesund. som komma att ersara påtryckning af ett selslaget värsillfiske. Bergen har nemligen någon ersättning i nysillsisket och i de håjda priserna å storsill, utom att det just är denna stad, som i år tår största tillförseln af vårsill. Dessutom har denna stad flera närigskällor att bygga på. — IIvad landtdistrikten angår, så är det synnerligen Söndmöre och Nordfjord, hvilka komma att lida mest. Torskfiskena i Lofoten och på Söndmöre hafva deremot bedrifvits lyckligt. Hvad Lofotfisket angår, så hade, enligt telegram den 27 Febr. från uppsyningschefen, fiskats goda 3 mill. stycken torsk. IIittills har detta fiske slagit bäst till i Vestra Lofoten, der hafvet är stort och rymligt. Priserna hafva varit öfverdrifvet höga och böllo sig i början uppe i 33 —38 ort pr storhundrade samt sedermera i 30—35 ort, hvilket sistnämnde ven är högt. Sistl. år var högsta priset 25 ort och medelpriset omkring 21 ort. Fisken är mycket fet och ännu är mycket qvar af torskfisketilen, som brukar räcka ända till April månad. Sistl. år erhölls 1774 mill. torsk. Söndmörefiskarne kunna också vara nöjda med sitt torskfiske, y oaktadt väderleken ej varit gynnsam, har dock Söndmöre redan fiskats 1.2 mill. fet torsk, häri lock bankfisket inberäknadt. ME rp ——— —