UTRIKES. FRANKRIKE. Högern i lagstiftande församlingen, som nu kallar sig ,det kejserliga partiet, fortsätter efter det betydelsefulla mötet den 24 Februari sina sträfvanden för att komma till en bestämd organisation. Redan dagen derefter hölls ett möte hos baron Jerome David, der David sjelf utsågs till partiets ordförande, f. d. inrikesministern Forcade och redaktören Clement Duvernois till v. ordförande, samt Welles-Lavalette, Tron och Massena till qusestorer. Emellertid hade antalet af partiets anhängare redan då nedgått från 56 till 43, och det påstås, att det vid sednare partimöten ytterligare sammansmält. Flera af dess ifrigaste medlemmar, hvaribland Duvernois och Dugut de la Pauconncrie, hade i början af förra veckan audiens hos kejsaren för att — som det påstås — göra honom uppmärksam på sivuationens förmenta faror och tillika beklaga sig öfver, att de för sin trohet mot kejsardömet på den sednaste tiden endast skördat otack. Den fara, mot hvilken ,,Peuple frangais ideligen varnar de kejserligt sinnade, be står i det orleanistiska partiets stigande inslytande och anseende. Hvad den otacksamhet avgår, hvaröfver högern beklagar sig, så måste den väl närmast sökas uti de stora förändringar i administrationen, som haft till följd, att icke få embetsmän, som utbildats i det personliga regeringssystemets skola, blifvit sörslyttade eller afsatta. Det säges, att kejsaren med silt vanliga lugn åbört högerns klagomål och deretter gifvit följande svar: Jag beder Er, mina herrar, vara ösvertygade om, att jag aldrig upphört att sätta stort värde på Eder karakterssastnet samt Edra personer och de tjenster, som I lemnat mig. Nu beder jag Er emellertid om ett nytt bevis på välvilja, i det jag uttalar den önskan, att I viljen ansluta Er till den politik, som landet af mig begärt, och som jag trott mig böra följa, just i den dynastis intresse, hvars sanna vänner I ären och alltid varit. Hvad högerns ordförande derpå svarat, erfar man ej. Det försäkras emellertid, act Rouher och Forcade, som närmare känna kejsaren, ha tagit saken kallblodigare och uppmanat sina konservativa vänner att hämma sin ifver och hoppas det bästa af framtiden. Visst är, att det bland kejsarens omgifningar och förtrogna finnes rätt många, som dela högerns åsigter om de faror, som kunna hota kejsardömet på grund af orleanisternas stigande makt. I flera korrespondenser från Paris är det redan tal om en , bonapartistisk reaktionskamarillak, som förenat sig för att motarbeta den .,orleanistiskdemokratiska sammansvärjningen. Kejsaren åhör de varningar, som hans öfriga vänner gifva honom, med den egendomliga legma, som låter dem förblifva i fullstänlig ovisshet om, huruvida de gjort något ntryck på honom, eller ej. .Presse,, säger, att de frågor, som den k. decentralisationskommissionen skall sysselsätta sig med, äro följande: 1) Ökadt rerksamhetsområde för generalraden, hvila skulle blifva verkliga provincialförsamingar; 2) ökad myndighet för kommulalråden, hvilka nästan helt och hållet kulle undandragas prefekternas sförmynlerskap; 3) kantonalråds bildande och trondissementsrådens afskaffande; 4) unlerprefekturernas afskaffande, då de nuvaande innehafvarne af dessa embeten afgå. Under det , de oförsonligas organer i aris fortsätta sin fiendtliga hållning mot ninistören, föra de radikala tidningarne i rovinserna ett långt mera moderat språk. Progres (Lyon), ,Phares de Loire Nantes) och ,,Gironde (Bordeaux) — de tre igtigasto republikanska organerna i proinserna — iunehåälla artiklar, i hvilka de! ntyda, det de vilja ansluta sig till kabi-ettet, så framt detta verkligen blir troget!