Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1870, sida 2

Ollivier har fria bänder, och om högern framhärdar i sitt systematiska motständ, skall han bemyndigas att upplösa lagstiftande församlingen. Rouher och Persigny räckt hvarandra handen, och begge arbeta o på kabinettets störtande. — Ollivier har bevis i handom, att den yttersta högern förenat sig med Duvernois och It — cade om hans störtande, och dessa bevis ha blifvit förelagda kejsaren. Temps och ,Libertö göra begge den hånande anmärkningen, att Duguc de la Fauconnerie, som hade sagt, att han hvarje dag skulle påyrka lagstiftande församlingens upplösning, redan första dagen -— iakttog fullkomlig tystnad. I ett komitsammanträde den 26 Febr. tillkännagaf inrikesministern, att förslagen ill nya valoch municipallagar skola föreggas lagstiftande församlingen, då den på nytt sammanträder den 7 dennes. Kardinal-erkebiskopen af Lyon, senatorn Louis Jacques Maurice de Bonald, har aflidit den 26 Februari. Ilan var född år 1787 i Milhan (Aveyron). Under de första åren af restaurationen var han den mest omtyckte predikanten i Fauborg S:t Germain, blef år 1819 hofpredikant hos Monsieur (den sedan blifvande Karl X) samt år 1823 biskop i det då ånyo återupprättade stiftet Du Puy. För ung för att vara tolerant — som Freyssinous då yttrade om honom — , utfärdade han för många interdikter och blef tvungen att lemna sitt stift. År 1525 var det mycket tal om honom, då , Constitutionnel och Courrior francais ställdes inför rätta, emedan de betecknat ,,klereciet såsom liendtligt mot de gallikanska friheternar. Bonald skref vid detta tillfälle ett bref till konungen, i hvilket han högljudt protesterade emot pressfriheten. Är 1828 uppträdde han så skarpt mot ordonnanserna om solkundervisningen, att han blef åtalad derför. D. 4 December 1830 blet Bonald erkebiskop af Lyon efter den aflidne kardinal Fesch. Den 1 Mars 1841 erhöll han kardinalshatten. Är 1817 uppträdde han mot Villemains förslag till elementarundervisningens ordnande, och Bonalds herdebref i denna angelägenhet var då förem för en häftig polemik. Efter Februarirevolutionen meddelade han sina underordnade anvisningar ,att gifva de troende exempel på lydnad mot republiken, och anordnade en högtidlig sorgegudstjenst för de i Paris vid försvaret af den religiösa och politiska friheten fallna medborgarne. Efter statsstrecket kom han in i senaten; den 19 Sept. 1852 blef han kommendör af hederslegionen. Picard har i ,,Electeur libre öppet brutit med de oförsonliga i sitt parti och ställt sina egna och sina kollegers röster till kabinettets disposition, då det giller reformer, som afse framåtskridandet. ENGLA