Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1870, sida 2

slagna. Det är dersöre som de, efter all sannolikhet, komma att afstå från försäktandet af Seralla-banan och i stället sluta sig till hr Keys reservation, som går ut på, att staten icke skall för egen räkning bygga någon vidare stambane, sedan förbindelsevägen med Norge blifvit fullbordad. Det stora antalet representanter från södra Sverige, som icke har något intresse al den norra stambanan, antages icke ogerna välja en sådan lösning af jernvigsfrågan, och det skulle således lätt kanna hända, att en på detta sätt åtadkommen allians mellan Sevalla-anhängarne och de likgiltiga kan föranleda till det negativa resultatet, att anslag icke beviljas för någondera af de omtvistade sträcknin pearne för den norra banan. Antagligen blir då jemväl Östgöta-banan undansk) uten. Gilvet ir, att Sala-banans anhängare skola anstränga sig till det yttersta för att förebygga en sådan utgång — understödda härvid ar östgötarne, med hvilka de torde komma att dela ljuft och ledt —, och detta icke blott derföre att de nu med temlig visshet kunna påräkna majoritet, i fall det gäller ett val mellan Sala och Sesalla, utan jemväl derföre, att ett bisall till hr Keys förslag torde vara att betrakta iet.o bloit såsom ett uppskot, utan såsom en indirekt seger för Sevallainien. Det antages nemligen här såsom afgjord sak, att det med stor lätthet skall äta sig göra på de at hr Key ifrägasatta vilkor n, bilda ett bolag för byggandet af en Å va lle-bana, och i sammanhang dermed af en bana Sevalla —Vesterås— Köping, men att deremet utsigterna att ringa till stånd ett bolag för en Salairo mycket ringa. got definitivt beslut är ännu icke t om den hållnin valla-anbänarne komma att intag Ett sammantråde hölls i gar afton, herr Keys auspicier, för öfverläggning i ånmet, men något resultat ernå hädes icke dervid, utan kall a ådplägningen fortsättas vid ett nytt emmanträde i morgon. Man är naturligtvis angelägen att se sig så väl före som möjligt, och framförallt vill man undvika att förlora spelet genom något misstag i kontrapropositions-trasslet. Det är den för detta ändamål lämpligaste operationsplanen, som nu är under öfvervägande. Deremot tror jag att det redan kan betraktas såsom temligen afgjord sak, att Sevalla-partiet sluter sig tilll, nihilisterna, såsom man i vissa kretsar kallar dem, som nu vilja upphöra med all statsbanebyggnad. Till kompletterande af denna redogörelse för rustningarne till och planerna för den stora drabbningen hör för öfrigt ett rykte, att en del al Sala-partiet ämnar gisva sig skon af att sluta sig ns Scvallalinien, under förebärande att de i s, men i sjelfva. verket för att tall a Serdlapartiet srån att öfvergå till nihilisterna. Ni sinner lätt att ryklet kommer från Sevallaparticts sida. Om det har någon grund vet jag Å är åtminstone att Sala-partiets koryföer fortfarande ifrigt kämpa för sin! k och icke gilva sig min af att vilja sak gifva den förlorad. Ni torde hafva anmärkt, att br D. Hierta, oaktadt representant för hufvudstaden, r stat i statsutskottet för Sala-banan. Fö den som känner hr Hiertas detta ingen fverraskande. Han fäst stort afsecndå vid den mindre aplägguingskostunden, om man begagnar Stock holm— Upsala-banan såsom en del af v gen till Storvik, och han hoppas att man på detta sätt skall vara befriad från anspråken på någon annan bana norr om Mälaren. Lmellertid befinner sig nu hr: Hierta i en mycket generad ställning; såsom den äldste hufvudstadsrähresentdäten är det han som får mottaga alla de många ; petitioner, som sillströmma från stadens! olika korporationer. — Fastin petitionern na ida mot bans åsigt, vill han naturligtvis göra pelitiontirerne tll viljes och bringa: dem til sina kollegers känmnedom. Hans! irter att i det fallet gå deras önskningar, till. mötes förledde honom till och med i. Onsdags Ull ett steg, som hade väl mycket tycke al att ,trampa i klaveret och ingalunda torde kanna anses ha medfört; nigot för petitionärernas syfte gynnsamt! intryck. Han företog sig n emligen, oaktadt afrådd af talma innen, att i kammaren anmilla den af börsmedlemmarne atlemnade a, en åtglirl som från hr Bergströms sida föranledde en hvass erinran om, att riksdagsordningen icke vet at nåzra petitioner, en eriman hvari en stor del ar kammarens ledamöter instämde. Eu anhängare af Scvalla-banan mottog t behagligt intryck a skaplynne är I I I I köt som öfrigt från första stund legat emot Sevalla-banan i andra kammaren är! dess otur att hafva grefve Eric Sparre till anhängare. Olvertygelsen, att cgennytta utgör berekelsegrunden för den ädle srefvens uppträdande i denna fråga, är så djupt rotad, att måhända ingenting verkat sä menligt för Sevallalinien som den omständigheten, att motständarne kunnat beteckna den såsom — Brogårdsbanan.