Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1870, sida 2

Räksdagsbrri. (Till red:n af I jt Stockholm d. 3 Mars. Hr Redaktör! Det torde icke hafva undfallit Eder, alt offentliga diskussionen i dessa dagur sysselsätter sig med jr öingen ar ett slrateZiskt prob km. Skall stambana svster eller vester om len vara NN hufvudstadens och landets försvar förlelaktigast? Det är donna fråga, som i yära tidningar debatteras. lrukta dock scke alt jag skall draga Eder in i kontraversen. Ä avs nämner faktum endast för att upplysa, att det är ett annat strategiskt problem, rom sysselsätter den enskilda konversationer, synnerlig gast inom reprosentantkretsarne. Och jag ber Er vara förvissad, att intresset för detta sednare ä så mycket lilligare som frågan om den I etta sednare praktiska tillii ämmmingen i de slalb ligger närmare, än händelsen tagas vara med det förra. När skola försöka den landstignivg. som det lier att afslå, det står i vida fitet Litet hvar hoppas det som möjligt. De sjelfva ve i strategiskt don stora forläe om Måadag. skall ske så sent ör bekymrar man sig i så mycket om den i anan. Men len står redan belinner sig herrar reesentuntor, och i ynuerhet de ibland dem som spela en A roll, de må klia på de opvrat lOner, som sörg hvar och en det mål man vill upvnå kan vi tminstone lemnar Wvene en 2 LE s, på hvilken man kan de dtill en ny position, der yo upplanas förmodar att det icke undfaliit l-Aer, Hr Redaktör, hurusom de egentligen stridande parterna, Sevalla-horrarne och Salahorrarne, dragit till sig I ptrupper fran alla håll och kanter. De förra ha kalla at bå benen hela härar af petitionärer. Der är en verklig landstorm, i hvilken ung och gammal, rik och fattig, af h jerlans lust inträder. Landstormen afser, såsom Ni vet, i alla armå-organisationer lokal svaret. Det är också om det här är fråga. Hufvudstadens innevånare, framför allt dess handlande och näringsidkande klasser, strida för hem och b åtminstone deras lifliga öfvertygelse. Jag kan försäkra att aldrig tillförene, icke ens då sammanbindningsbanan stod på dagordningen, hufvudstadens innevånare tagit så lillig del i någon jernvägsstrid som i den nu på ågående. Den ölvertygelse är allmän, alt hufvudstadens intressen blifvit vid bestämmandet af jernvägarnes riktning tillförene svårt förbisedda, och alt nu erbjuder sig det sista tillfälle då! de kunna i någon mån tillgodoses. Derrån dessa skaror af petitionärer, som förorda Sevalla-linien. Sala-herrarne tyckas å sin sida hyls sgrundzafsen itet men godt. De komma; icke med någon landstorm utan med — Nils Ericson. Nan har på den sidan Hekats förmå frih. Ericson att än cu gang kasta tyngden af sitt ord och sitt anseo onde i vågskålen till förmån för den af honcia för många År sodan först proponerade Sala-linicn. Det har skett genom! en liten broschyr, som i dag vid midd: igstiden blifvit färdig från Trycket. Detta tyckes vara 5 anhär arnes sista trumf, såvida man i i ellofte timman skulle få nöjet se herr Mwcn sjelt uppträda på platsen för att personligen verka för den! bana, som enligt en här temligen allmän treställning ten rst är hans verk och hans! d. v. s. Gello Dala-banaas och Gefle stads — intresse. i Men det är icke till inkallandet af hjelytrupper och reserver, som vara jernvägsstrategers omsorger inskränka sig. Dot gäller framför allt bafaljplauen i skannarne, och till den hörer, såsom jag rolan antydt, äfven vmsorgen ati hålla sig i en reträttväg öppen. i i När allt kommer ödandet å den er len andia att afskär. t som för ögonblicket i utgör det strategiska problemets hufvudbnut. Jag tillat mig i ett föregående brel gitva lIder en liten vink om den vändning, som jernvägsfrågan, i hvad den rörde den norra banan, tilliisventyys stod på väg att taga. På grund af atski! cken trodde! jag mig kunna sluta till, att det kunde komma tt la icke blott en strid om antingen Sevallaeller Sala-linien borde byggas, utan att den ganra tvisten om de båda Jtinier väl kunde råka alt än , 11 14. are it 8.