Vid med honom här anstäldt förhör, uppgaf mannen sig vara skrädderiarbetaren Jonas Andersson och påstod att hans berättelse om arfvet vore fullkomligt sanningsenlig. Han hade nemligen i Köpenbanm haft en farbror vid namn Jacob Jacobsen, som varit sjökapten och hvilken nyligen dödt, efterlemnande en större förmögenhet, som skulle tillfalla honom och en i Köpenhamn bosatt ter. ( enom de ofvannämnda brefven hade han blifvit underrättad om den glada nyheten, men, då han vore alldeles utfattig, hade han vändt sig till några hjelpsamma personer för att få låna litet respengar. Han uppgaf äfven, att, farbrodern bott i sitt eget bus, n:is 56 57 vid Kongenssade samt att han och systern voro de enda arfvingarne. För att få visshet om förhållandet, afsändes ctt telegram till polisdirektören i Köpenhamn, hvilken genast svarade, att hvarken något hus med det uppgilna numret finnes i Köpenhamn eller någon sjökapten med namnet Jacobsen under den sednaste tiden der aflidit. Underrättad härom, påstod Andersson fortfarande, att han talat sanning och att han nog skulle reda saken, om han blott finge resa. Vid visitationen befanns han innehatva en jernvägsbiljett till Partilled samt 15 öre i kontanter. Ilvarför ban endast köpt biljett till nämnde plats, härledde sig derat, uppgaf han, att han i Partilled bade att fordra 5 rdr af en person, hvilka han nödvändigt behöfde. Ilan berättade slutligen, att han ämnat till fots begifva g till Köpenhamn och att han derför användt de lånade pengarne till inköp af litsmedel åt sin här boende hustru. Ätven vid förhöret i poliskammaren i går vidhöll Andersson sin berättelse samt påstod, att han nog skulle tillfredsställa sina fordringsegare, om han blott komme till Köpenhamn. Poliskammaren remitterade målet till rådhusrätten för vidare fullöljd, och tilläts A att vistas å fri fot.