Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 2

sedligheten inom de högsta kretsarne varit i väsentlig mån inverkad af andan inom furstehuset och hofvet. Har denna anda varit dålig, hafva hofyets seder varit lösa och förderfvade, så har sjelfsvåldet snart utbredt sig i de närmaste lagren och derifrån i mer eller mindre mån till de vidsträcktare lagren derunder. Huru långt rötan skall sprida sig beror på den tid, hvarunder hon får verka, och på det folks karakter, i hvars sköte smittan utbreder sig. Saken är allvarsam, ty den gäller ingenting mer eller mindre än ett folks tillvaro. hvarför det icke gifves någon trygghet, några garantier, vore detta folk också än så mäktigt, derest den sedliga kraften är bruten. Både den äldre och nyare historien lemna tillräckligt många och talande bevis för denna sats. Och då en nationell tillvaro står på spel, då är hvarje medborgare, som är solidarisk med det helas existens, både berättigad och förpligtad att söka hämma det onda. Lyckligtvis eger den nya tiden en makt till sitt förfogande, som den äldre tiden egde endast i ringa grad — denna makt är offentligheten. För denna makt, med dess Argusögon, öppnas klostrens hemligaste celler, sjelfva jesuitgeneralens skrifrum och hofvens lönligaste vrär, om ej alltid genast i det närvarande, dock efte ganska kort tid. Och när det onda blott kommit i dagen, är det redan till hälfter besegradt, eller åtminstone oskadliggiordt Det dagsljus, som nu fallit öfver den sednaste skandalen inom Englands , höga lif, skall utan tvifvel vara en helsosam sak, i det mångas ögon skola dermed öpp: nas åtminstone för skammen, om också e för hederns högre bud. Så skall kanske älven den höge herre, som här åter blif vit inblandad i en smutsig historia, sökt taga sig bättra tillvara, ej blott inom ege land, utan ock vid sina besök hos befryn j dade hos. Så skall man kanske äfver inom andra hof börja öppna ögon oci samveten för den fara, som hotar ett folk när de föredömen, som från hofven utgå icke äro föredömen af dygd och ädl I tänkesätt, utan af lättsärdighet och sedes slöspet. Skandalernas offentliggörande är allts sotvifvelaktigt af stor vigt och nytta; me nog vore det bättre om den dagliga pres sen sluppe fungera som skamkrönika.