Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 2

ter vensterns förmenande icke går långt nog, aen enligt högerns äsigt för långt, icke kan vara säkert på majoriteten och derför blifva nödsakadt att — såsom grefve Daru yttrade — uppmana kejsaren att välja mellan ministrarne och lagstif. tande församlingen. Men i hvad fall som he var den seger, som kabinettet i går vann, lysande, och Olliviers manliga uppträdande lofordas af alla, till och med af hans motståndare. Atven de radikalare tidningarne uppträda försonligare mot Ollivier sedan dess, ehuru de ogilla, att venstern röstade för den enkla dagordningen och således lemnade ett slags förtroendevotum åt ministören. Journal des debats yttrar: En revoluti fulländs ad; det skall nu ätven vara en parlamentar 1 Februari. Ministeren bar uppbrännt sina fartyg och öfverlemnat en del af besättningen, de sjuk och sårade, till sjukhuset. Det är ett grymt förfaringssätt, men det var nödvändigt. Vi ha sett några springa i elden, andra i vattnet, i det de fasthöllo vid spillror, som icke längre kunde bära dem. Må de återvända till Stygens stränder, till glömskan, deras bästa tillflyktsort, deras sista asyl. ENGLAND. Allmänna uppmärksamheten har sedan någon tid varit mycket fästad vid en process om äktenskapsskillnad mellan sir Charles Mordaunt och hans hustru, en dame af mycket god familj. Under ett tillstånd af kroppslig svaghet hade lady Mordaunt under gråt och förtviflan för sin man yttrat, det hon gjort sig skyldig till otrohet, och denna bekännelse förmådde mannen till efterforskningar, hvilka ledde till upptäckter, som under en tid ansågos bevisande för den misstänkta brottsligheten och i hög grad komprometterande för en mängd personer, tillhörande de aristokratiska kretsarne, bland andra Englands tronföljare — prinsen af Wales). Undersökningen inför domstol har emellertid ingalunda bevisat denna brottslighet, och prinsen af Wales, som i egen person infunnit sig inför domstolen, har inför allmänheten befriats från den misstanke om ett brottsligt förhållande till nämnde lady, som i början hvilade på honom. En korrespondent från London yttrar härom: ,Så länge i en sväfvamle rättegång domstolen icke fällt sitt utslag, är det här i landet ej sed — och icke heller tillåtet — att oftentligen gå detta utslag i fö Deremot ligger det inom gränsorna af det tillåtna att redogöra för domstolsförhandlingarne, eller göra betraktel ser at allmän natur. ,,Fimes begagnar sig af den sistnämnda friheten, i det den meddelar de yttranden utat prinsen af Wales, som uppenbarligen rentvå honom från misstanken om brottsliga förhållanden till lady Mordaunt. Emellertid begagnar ,, Times tillfi llet för att på följande sätt läsa lagen för tronDet finnes icke någon enda engelsman, som ej var bekymrad af tanken, att drottningens äldste son var inhöljd i ett moln af förnedring. Offentliggörandet af prinsens bref var den första ljusstråle, som föll i detta mörker. Dessa bref äro icke af sådant slag, att de skulle kunna tillförsäkra författaren en plats i nästa upplaga af Walpoles Royal and noble authors, men de ha åstadkommit större glädje än många verk af de största litterära förtjenster. Det var endast simpla alldagliga och — om uttrycket tillåtes oss — dumt ärliga bref; till något konstladt fanns icke spår Så hceter det t. ex. på ett ställe: , Prinsessan äl förlöst med en flicka, både mor och barn befinna sig väl. Då ni åter kominer från Paris, hoppas jag ) Åtskilliga närmare omständigheter härvid an föras under rubriken j5blandade ämnen-