UTRIKES, FRANKRIKE. Det konservativa partiet i lagstiftande församlingen, högern, som räknar 70 å 50 medlemmar, Lhvaribland dock många af temligen obestämd och vacklande hållning, har under förhandlingarne om de officiella kandidaturerna i mötet den 23 Februari uppgilvit sin bittilisvarande passiva bål ning. Deputeraden Dugut de Fauconnerie försökte tillbakavisa oppositionens anfall mot den förra regeringen, för det den understödt sina kandidater och motarbetat de radikala agitationerna i åtskilliga valkretsar. Under detta sitt uppträdande gick Dugut de Fauconnerie oppositionen hårdt på lifvet, utan att taga detså noga, om tillvitelserna mot densamma voro öfverensstämmande med sanningen, eller ej. I mötet följande dagen uppträdde Emanuel Arago mot Duguc dela Fauconneries yttranden, slutande med de orden: ,Jag är glad att tå afgifva denna förklaring i dag, då vi fira en årsdag (den 21 Fepruari, hufvuddagen af 1548 års revolution), som för oss är ett minne och ett hopp. IIan tillade: ,Det skall helt säkert icke falla någon in att fira den 2 December (årsdagen för statskuppen 1851). I samma syfte som Årago uppträdde Garnpier-Pages, Picard, Jules Favre samt Gambetta, och det var vid slutet af denna debatt, som Emil Ollivier i klara och tydliga ordalag bröt med systemet af do officiella kandidaturerna samt gaf den tillrättavisning åt högern, som vi förut omnämnt. Vi ha äfven meddelat, att den enkla dagordningen blef antagen med 195 röster mot 56. — Angående förenämnda märkliga diskussion Skrifves från Paris den 25 Februari Gårdagens möte i lagstiftande församlingen är utan exempel i Frankrikes parlamentariska historia. Med undantag af mötena under den första republiken, har det väl aldrig förr kommit till on sådan storm. Högern, som genom Olliviers laring såg sig angripen i sina dyrbaraste insen, visade, att de ultrakonservativa vida öfvenstern i utbrott af vrede. I det hela taget, cerns uppträdande högst vidrigt. Sjeltva omröstningen, hvars resultat var svårt att förutse, egde rum under en ofantlig oro och ökades ännu ytterligare, sedan resultatet deraf blef bekant, hvilket föranledde Dugu de la Fauconnerie till yttrandet: Vi skola uu hvarje dag vid början af mötet fordra lagstustande församlingens upplösning-. Hvad angår de stormiga scener, som följde på Olliviers förklaring, så kunna de ej med ord beskrilvas; man måste ha sett dem för att kunna göra sig ett begrepp derom. Alla deputerade hade begitvit sig från sina platser, skreko mot hvaraudra förskräckligt, allas ögon sprutade eld, alla armar voro i rörelse, och man kunde hvarje ögonblick vänta, att de skulle ryka i lufven på hvarandra. Presidenten försökte förgälv att återställa lugnet; hans röst och klocka blefvo utan all effekt. — — — Angående följderna, torde ännu intet bestämdt ägas. Säkert är, att, sedan hög Å äåterhallaa hat mot Ollivier nu så plötsligen g sig luft, är brytningen fullständig dem emellan, och nog skall detta parti hädanefter söka bereda honom alla möjliga svårigheter. Under dessa omständigheter är det icke omöjligt, att kabinettet i någon fråga, der det