Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 3

PUCH SersKkIIAT OM dell TtIMGSKTIIL, SOLIL SKAN utgifvas, i hvilket ämne yttrade sig herr TA. F. Kurck, doktor Sohlman, ingeniör Bergstrand, bibliotekarien Wieselgren och byråchefen Wennerberg. Till ledamöter at styrelsen för det nu ingående arbetsäret sutsågos: Byråchefen G. Wennerberg, d:r Sohlman, ölverkommissarien Almgren, ingeniör Bergstrand, artisten Mandelgren, professor Winge, biblioteksamanuensen Eichhorn, lektor Linder och professor J. A. Malmström; samt till suppleanter: amanuensen vid nationalmuseum Sander, hofmålaren Egron Lundgren och arkitekten Gellerstedt. Till revisorer valdes: historiemålaren Blackstadius och lektor Hazelius. . M — — Dödsfall. Postdirektören Pehr Wilhelm Pripp afled i Tisdags morgon kl. 3 i följd af den skada i hufvudet, han ådrog sig vid sitt fall på Norrbro i Lördags. Den aflidne, född 1791, förordnades år 1844 till direktör för Stockholms postkontors afdelning för afgående poster och till förvaltare af postverkets hufvudkassa. Han utnämndes år 1839 till riddare af Wasaorden och år 1861 till riddare af Nordstjerneorden. — Upplöst ånghåtsbolag. Vid holagsstämma i Måndags med aktieegarne i uugbåtebolaget Föreningen beslöts att bolaget skulle upplösas och proklamadag begäras. Bolagets ångfartyg ,Olga har försålts till hr C. H. Backert i Stockholm för en köpesumma af 20,380 rdr. (A.B.) — Angfsurtygs-assetrans-föreningen. Pöljande ångfartyg äro till dato anmälda för inträde i ångfartygs-assurans-föreningen, nemligen: Haparanda, Volontaire, Chapman, Njord, Sten Sture, Berzelius, Thule, Gustaf II Adolf, Sundsvall, Norrland, Merkur, Iris, Högbo, Betty, Jakob Bagge, Gotland, Wisby, Eugenia (dessa 3:ne sistnämnde blott till en del) samt hälften af tvenne ångare pDofle, byggnad för Stockholms ångtartygsrederiolag. De summor, för hvilka ofvanstående fartyg blifvit anmälda, representera tillsammans omkring 1.330,000 rdr. Anmälningarne fortgå intill slutet at denna månad. 2 å 2,. millioner lära anses nödvändiga för att föreningen skall kunna träda i verket. (D. N:r.) — Sjukoch begrafningshjelps-kassor. Vid sällskapet Enighet och frihets sammankomst den 13 Februari föredrogs revisionsberättelsen för år 1869, hvarvid ansvarsfrihet beviljades förvaltningsutskottet; enligt berättelsen utbetaltes under året i sjukbjelp 6,276 rdr och i begrafningsbjelp 1,200 rdr; grundfonden utgöres at 9,000 rdr, hvaraf 7 Stockholms stads obligationer å 1,000 rdr hvardera, och 2,009 rdr insatta å deposition hos industri-kredit-aktiebolaget i Stockholm. Ledamöternas antal är 991. Vid sällskapet Förenade bröders sammankomst den 6 Februari föredrogs revisionsberättelsen för år 1869, hvarvid ansvarsfrihet beviljades styrelsen. At berättelsen inhemtades, att kassabehållningen vid årets slut utgjorde 1,771 rår 10 öre, hvaraf 1,500 rdr äro insatta på deposition i Stockholms enskilda bank. Under året utbetaltes i sjukbjelp 1,545 rdr och i begrafningshjelp 400 rdr. Ledamöternas antal är 311. I dessa sällskap, som nästan uteslutande bestå af arbetare i olika yrken, är åldern vid inträdet bestämd till 35 år; Inträdesafgiften är 5 rdr och ärsafgiften 8 rdr, som inbetalas med 2 rdr hvarje qvartal, sjukhjelpen är 5 rdr i veckan och begrafningsbjelpen 75 rår. Sällskapet Enighet och frihets revisorer yttra i slutet af sin berättelse: ,,Inseende den stora nytta sjukförsäkriogsanstalter i allmänhet utöfva och lifligt önskande att de med mera värma än hittills måtte omfattas, hafva revisorerna ansett sig böra göra ett upprop till sällskapets medlemmar, att hvar och en i sin mån måtte försöka verka för att alla de af deras kamrater och vänner, som dertill ro berättigade, men ännu icke ingått i sådan sjukkassa, må uppmanas att göra detta tör så väl det allmännas som ännu mera och isynnerhet för deras enskilda fördel. — Stockholms Dagblads följetong börjar om några dagar med ett arbete, som red. lyckats förskaffa sig omedelbart efter de offentliga framträdande och som utan tvifvel skall komma att väcka ett icke ringa uppseende, såsom varande författadt af en bland vår tids störste och populäraste min: Giuseppe Garibaldi, och rörande sig på ett område, som alltid förblifver poetiskt och mäktigt tilldragande: Rom, den eviga staden. Tidningen anför härom: Då den store generalen af ett tragiskt öde såg sig hejdad midt på sina bragders glänsande bana och som fånge insattes i Varignanos fäste, skref han denna berättelse med egen hand på italienska, såsom en förströelse under de tunga timmarne, och det är detta manuskript han nu låtit öfversätta på engelska (och samtidigt på fyra andra språk). — Eburu den engelske utgifvaren beklagar, att det engelska språket icke varit mäktigt att återgifva de fina skiftningar och personela drag, som utmärka originalet och som visa att dess författare är en lika stor stilist som krigare och härförare, tro vi oss dock kunna försäkra våra läsare att de, trots att det ytterligare blifvit öfverflyttadt på ett annat språk, dock alltid skola känna detta ädla hjerta klappa derinom, se denna stora ande slå sina djerfvå slag för sanning och rätt, denna väldiga arm hotande höja sig mot det skamliga förtryck, som förslafvar denna stad, som han älskar med sin varma själs hela glödande kärlek och för hvilken han i hvarje ögonblick hundrafallt ville offra sitt lif. — Rom i nittonde århundradet, detta är det tema hvaromkring denna berättelse vänder sig, och man kan lätt föreställa sig hvad en sädan man, som derjemte sett det på så nära håll som han, skall kunna göra deraf. — Minnesvård öfver C. J. Boström. D. A. meddelar nedanstående, af professorerne Ribbing, Nyblicus, Sahlin och adjunkten Häggström undertecknade inbjudning till upprättande af en minnesvård öfver framlidne fil. prof. vid Upsala universitet C. J. Boström: ,Bland dem af nu lefvande slägte, hvilka idkat allvarligare studier inom Upsala universitets filosofiska fakultet, torde de vara få, som icke dels i personlig beundran och tacksamhet, dels i den bildning, de vid universitetet vunnit och med hvilÅ Å ken de nu gagna fäderneslandet, åt Boström rest en minnesvård, bättre och varaktigare än hvarje sådan af sten eller metall. Men ätven en synlig minnesvård borde icke saknas, utvisande den plats, der de jordiska qvarlefvorna af den hädangångne funnit sin hvila. Här är dock icke fråga om något praktfullt eller dyrbart monument: det skulle strida mot den bortgångnes eget sinnelag och smak. Endast en enkel grafvärd må fylla det rum, som i den historia öfver universitetets hädangångne lärare, hvilken Upsala kyrkogård har att förtälja, står tomt, så länge der saknas namnet på en af