Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 1

rille underhandla om tro och lofven med en man som svikit sin riddareed så, som herr Erik Puke .. eller sägen mig, herr Erik, och sägen oss alla, huru leken tillgick i IIarakers kyrka! Kunnen I visa, att I der uppförden eder, som en riddare bör att göra, så vill jag låta min talan falla, hvarom icke, så månden I, marsk, göra eder pligt och låta öra äresvikaren till drotsen i Stockholm att der stå till rätta för hvad han gjort både nu och tillförene. När herr Jöns slutade, var det så tyst, att man kunnat höra spindeln spinna sin väf i spindelyrån. Alla derinne i salen voro ock liksom svennerna vid dörren idel öra och öga. Slutligen hördes någon med häftighet resa sig upp, och omedelbart derpå var det herr Eriks röst, som talade. — Högre står min ära, än att den ramlar för gadden af din giltiga tunga, du lede klerk! — ropade han, men i detsamma kom en al småsvennerna inne i salen och stängde dörren, så att man endast oredigt kunde urskilja hvad som vidare förehades derinne. Ilerr Erik fortsatte en god stund, och så hördes marskens och de båda biskoparnes stämmor efter hvarandra. Slutligen var det åter Jöns Bengtsson som hade ordet, och så blef det tyst, tills marsken ropade på svennerna vid dörren. In småsven öppvade, och svonnerna trädde in. Der stod herr Erik skälfvande och blek, men med flammande ögon, och längst bort i salen vid sidan af biskop Thomas satt marsken, fullt ut lika blek om kind som herr Erik. Ingen yttrade eit ord och svennerna väntade på vidare befallning uf sin herre. Slutligen hviskade Jöns Bengteson ett ord i örat på marsken, och denne gaf nu svennerna befallning att gripa herr Erik. Något senare på qvällen red en stark afaclning svenner ur Westerås, och midt ibland dem fördes herr Erik Puke som fånge. Svennerna hade